Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 1

Samretslöse bof! utropade Georg. Husch, Georg!, sade öfversten. ,Erinra er at han länge vistats i ert hus, anordnat edra fester och bjudit edra gäster. Mina ögon öppnas nu. Jag har varit i en dröm och vaknat blott för att se det förfärliga i min belägenhet .... . I detta ögonblick inträdde Wilson. Hvyad vill ni? sade öfversten, seende på honom. Jag har ej ropat er.n Ja, det vet jag, sir — men det är en högst obehaglig affär — m:r Noel har utspridt ett så ledsamt rykte, att betjeningen börjat blifva orolig. Några af handtverkarne hafva varit här, och som jag redan lagt ut en sjuhundra pund af mina egna penningar, så, sir ... os Kom tillbaka om en halftimma, m:r Wilson; jag väntar då hit min notarie, och jag skall se till hvad jag kan göra. o Wilson lemnade rummet långsamt, sakta upprepande: just hyggligt, — 52 till hvad jag kan göra. Krisen är för hand, sade öfversten, och jag väntar hit Abberly med hans familj, jemte miss Anstruther, som vistats der sedan den sista händelserika dagen., Der! Har bon varit der? — Gud vare lofvad! utropade Georg, som genom denna underrättelse befriades från alla sina tvifvelsmål, Tyst! jag hörde en bultning på porten — det måtte vara de. se Denna förmodan var riktig, och snart öppnades dörren till förmaket och insläppte m:r Abberly och miss Anstruther. Och hvar är mrs Abberly? sade öfversten. Åb, hon ville ha barnen med sig, öfverste, men som vi då skulle blifvit för mycket packade i vagnen, har jag sändt den tom tillbaka att hemta henne och de små. on Jag är i behof af ert biträde, Abberly, i anledNing af några obehagliga påstötningar, sade öfversten. Denne hann knappt uttrycka sin ledsnad deröfver, förrän Wilson åter gjorde sitt inträde och i n pockande ton bad att få tala med öfversten. a Jag kommer genast, sade öfversten. Följ mig Abberly, ni måste framför allt söka vinna tid då lyckan vändt oss ryggen. — Georg led i sitt hjerta af sin onkels belägenhet. Han uppkastade alla möjliga förslag att befria honom derifrån, han tänkte på Louise Neville, men med detsamma kom han att kasta sin blick på miss Anstruther, och allt hans mod var förbi.