Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 3

SOME 00 AA AA OA VP VS SR ARMAR koutskottet, i stället för prosten Ljungdahl, som önskat ur nämnde utskott afgå; prosten Ljungdabl var utsedd till suppleant i Konstitutionsutskottet. Biskop Agardh afgaf reservation emot Ståndets i föregående plenum fattade beslut rörande helgonskylden. Ekonomiutskottets betänkande angående transitooch nederlagsrätt för Slitö haven vid Gottland, diskuterades lifligt; äfven politiska betänkhgheter anfördes emot förslaget, som vid votering afslogs med 57 röster mot 47. — Bankoutskottets memorial om bankovinstens användande upptog mesta tiden: och här fick man höra intressanta upplysningar om bankens ställning, bvilken lä-: rer vara förtvifladt fördelaktig, evär bankstyrelsens värsta bekymmer, efter hvad en af dess medlemmar upplyste, vore huru den skall kunna placera bankens penningar. Beslut fattades i enlighet med hr Lagergrens inom utskottet afgifna reservation, dock med den förändring, att bankovinsten måtte vid början (i st. för vid slutet) af hvardera åren 18483, 1849 och 4830 ifrån banken till riksgäldskontoret aflemnas. — Hos Borgareståndet föredrogs Banko-utskottets memori:l JF 49, med uppgift a!t någon del af den sedan 4845 salderade vinst icke erfordras för bankens konsoliderande, utan att samma vinst (2,862,000 rdr bko) kunde under de tre åren 2848—30 med en tredjedel årligen ifrån banken, i och för statens allmänna behof, aflemnas. Detta mercorial föranledde en långvarig diskussion. Hr Schartau ville, att icke hela summan skulle aflemnas för statsbehofven, utan att 862,000 rår skulle användas för bildande af en reservfond. Flera ledamöter, såsom hrr Hörnstein, Palander, Wedberg, Gråå, Ektbolm, Berg, Sjöquist och Ercicssam, förklarade sig för det af hr Lagergren uti dennes reservation afgifne förslag, som så vida skiljer sig från utskottet, att det tillstyrker, att ifrågavarande medel må, i och för staters allmänna behof, till riksgäldskontoret aflemnas. Hi Schartaus förslag understöddes åter af hrr Brinck, Tauson cch Gillberg. Hrr Kock och Almgren påyrkade bifall till hvad utskottet föreslagit. Vid begärd votering segrade hr Lagergrens meniog med 44 röster emot 40. Lagutskottets betänkande JM 15, bvaruti tillstyrkes att Rikets Ständer måtte besluta utfärdande af en förfatining, hvarigenom stadgas, att med så väl giftorätt, som morgongifvr, uti sådana äktensksp, bvilia äro ingångaa förr än Kongl. Förordningen den 9 M:j 48453, om förändring i vissa delar af lagens stadgande, angående arfsoch giftorätt blef till efterlefnad kungjord, skall förhållas efter hvad förut stadgadt var, återremitterades på derom framstäldt yrkande af hrr Agrell, Lagergren, Thorn, Billström och Böök. Hr Hörnstein yttrade afsiag. — JM 16, med afslag på väckte motioner, angående upphbäfvandeaf lagens stadganden em morgongåfva och fördel, b:fölls. Ekonomiutskottets betänkande J4 24, deruti utskottet tillstyrker att hos Kongl. Maj:t anhålla om beviljande af transito och nederlagsrätt för Slitö hamn, afslogs ined 34 röster emot 24. Herr Almgren yttrade att man här skulle få se en depot för lurendrejeri, samt att förslaget skulle gifva anledning till missnöje hos östra grannen. Herr P. H. Lindström trodde att lurendrejeriet icke skulle genom denna anläggning framkallas. Sådant vore skedt medelst den nuvarande orimliga tull-lagstiftningen. Alla auctoriteter hade tillstyrkt saken. Herr Muren förenade sg med föregående talaren. Hvad östra grannen beträffade, så förundrade det talaren högeligen att höra ett dylikt argument. Nämnde granne ägde att bjuda inom sitt eget område, men ej hos oss. Herr Lagereren var rädd för lurendrejeri, detta skulle frånvända sig antingen mot Sverge eller österut och blefve i hvilket fall som heldst betänkligt. England komme att få största fördelen, om förslaget ginge igenom. Engelsmän skule då nedsätta sig på Slitö, engelskt gods der uppliggas och man viste hvad detta land tilläte sig under förevändning att skydda engelsk egendom och Englands undersåter. Hr Koch yrkade afslag erkännande emedlertid att tullzgarne orsakade smuzglingen. Var ridd att snart få se anslag begärda för Slitö hamn. Hr Billström begärde, på grund af den utredning auktoriteterna lemnat, bifall till betänkandet. EHre Thorn, Embring, Gustafsson och Palander ansågo det böra afslås. Den sednare sade att maa eljest från Slitö liksom från danska öarnpe, bvaribland Bornholm, skulle få se smugslingsförsök anställda. Hrr Wedberg, Ekholm och Valley yrkade bifall. Likaså hr Wern. Man kade sagt, yttrade denne, att Slitö ännu vore en obetydlig ort, men icke tagit i betraktande att just genom nu ifrågavarande förmåner kunde det vinna en större betydenhet. Förundrade sig för öfrigt öfver argumentet om de politiska farhågorna. Trodde icke detta argument kunna inverka på ståndets bifall. Hr Schartau talade om huru anslag säkerligen korome att en gång begäras för att med en fästning skydda Slitö, om detta blefve en vigtig ort. Hr P. H. Lindström uppträdde ytterligare 2:ne gånger att vederlägza åskillige framställda inkast. Man hade sagt att Slitö knappt vore bebaodt. Så vore icke förbållandet. Det vore en bland Gottlinds betydligaste hamnar, försedt med ypperliga bryggor. Ej heller var förhållandet såsom uppgifvits, eller att det egdes af en enskild. De framdragna politiska skålen hade på detta rum icke ens bordt nämnas. Hvad befästningen beträffade, syntes det argumentet i sjeliva verket af ringa vigt: -En talare hade sagt att han vore rädd se staten anlitas om anslag för bamnbyggnad vid Slitö, och man borde komma ihåg att dylikt anslag vore begärdt för Wisby. Detta yttrande borde man erinra sig, då detta sednare anslag förekomme. För öfrigt hade Wisby ej något haft att invinda emot ifrågavarande rätfigbet åt Slitö. De handlande i Wisby bade, med afseende på hela öns nytta; understödt detta förslag.