Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 1

ST Huru? idel karlar! utropade Noel, :kastande en blick öfver bordet för att se om ej någon stol stod tom, hvars innehafvarinna aflägsnat sig. Detta är ju ren barbarism! Å a Hvarifrån kommer ni nu? sade öfycrsten; Jag har varit borta på ett ställe, som jag omöjligen kunnat undvikan. . . Det måtte varit mycket trefligt der, då ni fö redrog deras bjudning framför min; Noel, sade Georg. Ja, ganska roligt. su pJag tyckte jag genom fönstren såg er spisa middag hos Longs då jag på hitvägen passeräde BondStreet, sade m:r MaceyDå måtte ni misstagit er, Sir; sade Noel med en förträfflig fattning och en liten föraktlig: dragning på munnen. . Det betyder så litet hvarifrån m:r Nöel kommer, blott vi fått honom åtet, sade öfversten: Han felades för att göra vår krets fullständig. Ni gör mig allt för mycken ära, öfverste. Arthur, en pris snus. . Dysons dosa var till hans tjenst. Huru står det till med miss Anstruther i afton, öfverste? fortsatte Noel Hon befann sig väl då jag skiljdes från henne: Med ens sprang vid dessa ord ett ljus upp för Georg. Han visste ej att Louise hade blifvit aflägsnad från Park Lane, och hade efter förmiddagens tilldragelse ej vågat ifråga efter henne, men Du insåg han klart som dagen skälet till Noels frånvaro, och sammandläggande Maceys utsago att han sett honom hos Longs, Med det beröm miss Anstruther förut på dagen tilldelat hans person och växt, blef han inom sig förvissad, att han tillbragt hela aftonen ensam i hennes sällskap, . och hade pu kommit bit för att genom en låtsad vänskap emot honom sätta kronan på verket, Georg besinnade ej att Noel ägde frihet att handla huru honom behagade, att han sjelf ej ägde några anspråk på miss Anstruther och att i hvad fall som helst så vore hans onkel den lidande och ej han. Hans hufvud brann och upphettad som han var af vin, betraktade han sin goda vän Noel med en känsla af hat och afsky. I en sådan sinnesstämning inser man lätt att