Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 1

aning om Bertie Noels förslager emot Louise, men då han fann att den unge mannen hade vägrat att komma till Grosvenor-Square, insåg han genast det opassande i att under sådana omständigheter, lemna sin unga skyddsling ensam hemma, då han väntade sig att qvarblifva hos sin brorson till sednare på natten, öchvidtog derföre de anordningar: vi ofvan nämnt. När Noel anlände till Park Lane, vandrade han med tillgjord liknöjdhet genom det ena rummet efter det andra, tills han slutligen: anlände till Louises enskilda rum; men buren var tom och fogeln var utflugen. Han ringde och frågade efter m:r Wilson; och då han erfor att denne ej var hemma, frågade hanefter miss! Anstruther, om hvilken han ej kunde erhålla någon vidare upp: lysning, än att hon på eftermiddägen gått ut i sällskap med öfversten och sedan ej återkommit. Genast flög den tanken för honom, att hon, när allt kom omkring, ändå var hos Georg till middagen. Det felades blott att jag äfven litat på mig sjelf, tänkte hån inom sig, och lemnat fältet åt den narrn Arden, då jag, om jag ej sträfvat efter att hafva henne för mig ensam, kunnat täfla med honom om bennes ynnest. Noel beslöt derföre ått genast begifva sig till Grosvenor-Square, för att, om han också ej skulle råka henne der, tillbringa aftonen så angenämt omständigheterna tilläto. Då han anlände, hade vinet redan friskt gjort sin:rund och litet hvar hade druckit mer än det moderna sällskapslifvets reglor tilläto; men öfversten, söm var: en man af gamla skolan, lät buteljen lifligt cirkulera, alltid observerande att m:r Macey och m:r Mead gjorde detsamma utan att sjelf dricka något. Denna prisvärda återbållsambet gaf anledning till mycket skämt å det öfriga sällskapets sida, men öfversten, som kände sitt folk, skattade deras måttlighet till dess rätta halt. Noels ankomst, nykter och med en felslagen förhoppning, temligen synbart målad i sitt ansigte, väckte allmän förvåning. Georg undrade derpå efter det bestämda afslag han fått på sin bjudning. Dyson begrep att ban misslyckats, och öfversten var förvissad om rättvisan af sina misstankar och klokheten af de försigtigbetsmått han vidtagit.