Aftonbladet – 11 februari 1848, sida 1

mmm — pDet är omöjligt, miss Anstrutherp, fortsatte Georg att ej märka det min onkel kastat sig in på er bana, lika litet förenlig med hans vanor och böjel ser, som den öfverensstämmer med hans ålder och omständigheter. Vill ni vara af den godheten säg mig huru länge och under hvars inflytande denn oförklarliga förändring skett? Vid slutet af detta tilltal ombytte Louises ansigtc fullkomligt uttryck, och hon kunde med möda döljs den öfverraskning, blandad med nöje, hon erfor, då hon fann sin beundrare egnande den tid -.till sin onkels intressen, hvilken hon väntat att ban skulle använda, om ej på ett Värdigare, dock på ett vida olika sätt. Det kan jag ej säga er, m:r Ardenx, svarade hon, men jag, som har öfversten att tacka för allt, inser det lika väl som ni, och beklagar det kanske lika upprigtigt. . Ni har således aldrig uppmuntrat denna besynnerliga förändring i Min onkels karakter? Jag!, — utropade Louise — pjag, som älskar er onkally Ålskar ? upprepade Georg. Ja2, m:r Arden, ä!skar med all en dotters ömhet. En kärlek sådan som Min, sir, kan hvarken vara opassande eller onaturlig., Miss Anstruther — jag — är — fullkomligt obekant — med — de — omständigheter — under hvilka — stammade Georg. Jag skall gerna Meddela er dem alla, vid hvilket tillfälle ni behagar, utom detta, sade Louise. Berättelsen är lång och något ledsam och för ingen del passande för ett tåte-å-tåte. Denna fintliga undflykt bragte honom för en stund från koncepterna och gjorde honom villrådig både om hvad han skulle tro och säga. Tillåt mig göra n frågan, sade han slutligen. Ni har någon tid vistats hos min onkel; har ni i hans hus sett eller hört honom tala om en min cusin Louise Neville?, Denna oväntade fråga gjorde Louise märkbart prydd, och det var rodnande och med en svag darrning på rösten hon svarade, att hon aldrig råkat henne.n 5 Det var således klart, att öfversten ej införde miss Anstruther bland sina fruntimmersbekanta Och lika dart att miss Anstruthers förvirring vid detta till