JA NÅGRA VIGTIGA ORD till dem det angår. I fortsättning med ett par föregående artiklar, som handla om Regeringens till Ständerna aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, samt om de förut nämnda upplysningarna i Posttidningen till försvar för samma proposition, komme vi nu till sjöförsvaret, som är kanske den kinkigaste punkten af alltsammans. Upplysaren har äfven härvid åberopat en Rikets Stinders skrifvelse den 49 December 1840, för att visa, dels att Ständerna sjelfve ansett detta försvar böra grundas på en stark skärgårdsflotta, ångfartyg och seglande fartyg, dels att de ansett en sådan sjömakt kunna anskaffas för något öfver sju millioner riksdaler banko. Häraf hemtar han stöd för den satsen, att den nu af Regeringen framlagda plan är öfverensstämmande med Ständernas, samt icke väsendt ligen kost:ammare, då han i Sjöförsvarsdepartementet fått underrättelse, att den kunde utföras för nio millioner rdr. Han finner häraf anledning att beklaga sig öfver do origtiga uppgifter som om den nya planens kostnader förekorami i en tidnirg, samt förehåller oss med värms eller rättare pathos det ofoget, att ej vilja ut gifva en så obetydlig summa för landets försvar då den blott är påräknad att utgå på 25 år emedan propositionen förutsätter att ångfartygen blott skola byggas i den mån de nuvaran de linieskeppen blifva oduglige, o. 3. v. Vi lemna derhän hvilkendera, antingen Rikets Stiänders år 4840 uppgifaa elier Regeringens nu framlagda plan, kan anses vara der fullk omligaste. I detta afseende äre vi snaras böjde att tro, att ingendera uppfyller framtidens behof. Vi yttrade nyss, att elt system för sjöförsvaret i närvarande ögonblick kanske är den kin kigaste af alla de uppgifter statsmakterna hafv: att lösa. I fall meningen med detta yttrande skulle uppfattas så, ait det härleder sig från 0 tillräckligheten af vår egen detaljkunskap, hvar de serskilda vapnen beträff-r, så kan deita utan tvifvel hafva något skäl för sig, men äl