Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 1

mn MM OO Talar ni verkligen allvarsamt, sir? sade Georg Ja visst, och ni skall genast få se min protegee men innan presentationen eger rum, så låt mig lugna er rörande naturen af vår förbindelse: — hor är ett faderoch moderlöst barn efter er aflider prestman.n Vid denna nyhet utbytte Noel, som kort föru hört Wilson ironiskt utmärka henne med just samma ord, en blick med Georg, hvars vackra drag drogos till ett ofrivilligt leende. Var det något så löjligt i hvad jag sade? sade öfversten, som befarade att Wilson på eller annat sätt blifvit bättre underrättad än han önskade, och att hans brorson kände till verkliga förhållandet. Jag tyckte ni log, m:r Noel., . Nej, på min heder, sir; jag log blott åt ett besynnerligt inträffande., Jag vill då blott tillägga, innan jag inför er till min unga väninna, att hon är förlofvad med en aktningsvärd man och en af mina bästa vänner. Detta kan visserligen tyckas öfverflödigt, men jag kan försäkra er att hon ej är utan sina behag., Åh, sir, sade Noel, Georg behöfver inga varningar. Han har rent af försvurit könet i giftermålsväg Ja, om onkel visade mig en Venus, skulle jag — Gör inga försäkringar, Georg, sade öfversten. Mannens hjerta och passioner äro honom ej alltid underdåniga; och då jag nu gjort er bekant med de omständigheter, under hvilka miss Anstruther vistas hos mig, vilja vi, om ni behagar, gå och uppsöka henne i hennes budoar, der jag är säker vi skola finna henne.n . Öfversten uppsteg och visade vägen. Georg, som oaktadt alla sin väns hänsyftningar, var fullkomligt öfvertygad om den unga damens sedesamhet, unlrade blott på huru denna nya gunstling kunnat så helt och hållet intaga Louise Nevilles plats, om hvilken han dock noga aktade sig att göra några förfrågningar, af fruktan att hans onkel deraf skulle atta anledning till den förmodan, att hon egde nåson del i hans tillgifrenhet. Sedan öfversten fört sina gäster i det ena förmacet, begaf han sig till Louises våning, och sedan han låtit en stund förflyta, både för att gifva de unga männen tillfälle att i ro meddela hvarandra ina anmärkningar, och sin vackra skyddling att beeda sig på mötet, återvände han med henne till ummet, hvarest han fann dem sysselsatte med att eundra den elegans och goda smak, som öfverallt ramlyste. Georg förbländades genast, och då öfjersten presenterade sin följeslagerska som miss Ån