Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 1

MfjEE i Nwtvnvve KK 0 Jag har aldrig varit så nöjd dermed som nu, utropade Georg med ovanlig liflighet. . Verkligen! Ni är således lik hela verlden, och har beslutat att blifva förälskad i miss Anstruther, blott för det ni blifvit varnad derför. Se på henne, Bertie! Det hade jag nog tillfälle till hela tiden hon satt här, och jag upprepar, att jag aldrig i mitt lif sett en täckare-varelse, att vara er onkels myndling eller er systers guvernant. Skäms, Bertie! Huru kan ni tala så? Jag talar som jag känner, Georg, och som jag flere gånger sagt er, ni förlorade lady Frances blott genom er öfverspända sentimentalitet.n Må lady Frances bli hängd! sade Georg vresigt. Fy, Georg! Om damerna hörde att deras hängilna cavaliere servente, den sentimentala m:r Arden, kunde tala om att hänga dottern till en engelsk earl, till hvilken han gifvit sin tro, skulle de utbreda sina solfjädrar i slagtordning emot honom., Reta mig ej, sade Georg, som i detta ögonblick tyckte sig aldrig råkat ut för någon så obehaglig varelse, som sin skötesvän Bertie. Öfverstens inträde hindrade likväl. Georgs retliga sinnesstämning från att komma till något utbrott, och som han af den häftiga ton, i hvilken dessa sista ord blifvit yttrade, märkte att ett lifligt samtal egt rum, föreslog han en utfart, för att bese en af hans nya vagnar, som skulle afhemtas samma lag. Det är med stor saknad jag måste afsäga mig nöjet att göra er sällskap, sade Noel. Kanske vi få se er till middagen? sade öfversten, till Georgs stora förtret. Det skall blifva mig ett verkligt nöje, och intet nnat än affärer kan afhålla mig från att göra er ällskap till vagnmakaren. Affärer! sade öfversten. Jag förmodar att ni, n:r Noel, ej är någon synnerlig affärsman. Om ett runtimmer är i fråga, skall jag ej säga ett ord mot ert aflägsnande, hvarom ej, kom med Oss, och i kan göra mig en verklig tjenst med att säga rt omdöme om min nya landau. Jag måste nödvändigt till City, sade Bertie, som ef ståndaktigare i sin vägran, då han märkte öferstens enträgenhet att vilja hafva hans sällskap. Jag har dragit en femhundra pumd för mycket på nin bankir, och om jag ej ger mig åstad och blidar det monstret, ken jag få mig någon ledsamhet Må halsen