Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 1

Inom tio minuter var Georg öfvertygad att def aldrig funnits någon älskvärdare och mer förtjusande flicka än miss Anstruther, och på samma tid hade Noel kommit till den slutsats, att efter tio dagars jagt skulle hon blifva hans pris, och till denna slutsats kom han genom premisser, som i hans tanke voro oomkullkastliga, nemligen att ej en gång en man om sjuttiotvå och en flicka om nitton år kunde lefva tillsammans i samma hus, utan att derunder låge något som verlden skulle kalla brottsligt, men som han ansåg högst naturligt, och hvad hennes synbara blyghet och rädsla beträffade, ansåg han dem blott som lockmat att bedraga en gammal man och fresta de unga. Konvyersationen, som underhölls med temlig ledighet, för att vara första gången man råkades, fortfor en stund, tills en betjent anmälde att miss Anstruchers vagn väntade, då hon uppsteg och aflägsnade sig, åtföljd af öfversten, som bad sina gäster om ursäkt att han lemnade dem på en kort stund. Nå,, sade Noel då de blifvit allena, hvad tänser ni om detta ? Jag? Jo jag tycker hon är en engell Hon är något ännu bättre, återtog Noel; hon ir en förbannadt söt flicka, som ger sig min af att jara lika skygg som en vestal; men mig lurar hon j. Jag kan utforska en qvinna i en handvänning ch förstår mig nog på meningen af alla de der lickarne och suckarne. Tro mig, Georg, hon blir nart en af de våra. ER Fy, Noell sade Georg. Jag har i mitt lif alrig sett något mer okonstladt, och rår ej för att eg tror, att hon och den blå dominon äro samma )erson. . . Det är troligt nog, ehuru jag ej kan finna att let är något särdeles kraftigt bevis på hennes jungruliga renhet. Tag derföre mitt råd, Arden, och ägg bort edra högtrafvande tankar om flickan. Ni var redan en gäng varit illa ute, gå derföre ej och tick ert hufvud en gång till i snaran utan det rinaste skäl, — dessutom tillhör hon ju er onkel. Blott som hans myndling — hans ... Hans myndling! sade Noel. Jag skulle ej hafa det ringaste emot att befria honom från anvaret. Hörde ni ej att hon redan var förlofvad? ; Så mycket mera skäl då, att ni ej bryr er om enne. Ni vill-väl ej röfva den stackars mannen, r onkels synnerliga vän, på hans sköna brud. Kan-: ke ni täckes hågkomma att experimentet ingalunda öll er i smaken då ni sjelf var dess föremål, min ära Georg, ; N