Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 1

nolikt att öfverstens chere amie, som mr Wilsor kallade henne, var på god väg att blifva belägrad Imedlertid hade mr Arthur Dyson, hvars talangei lågo åt Newmarket och spelbordet, varit ifrigt sysselsatt med att. undersöka skänklar af olika racer och dimensioner, för att utfinna hvad som vore lämpligast att fylla öfverstens stall med. Alla möjliga spattsjuka, sadelbrutna och skengalna hästar, som ingen ville köpa, men som dock hade ett ståtligt utseende, hopsamlades till öfverstens beskådande, som låtsade en fullkomlig både likgiltighet och okunnighet i allt som rörde djuren, hvilket sednare synnerligast förvånade hans brorson, som visste honom varit en förträfflig hästkännare och derföre tillräknade den i ögonen fallande olikhet, som han varseblef i den gamle gentlemannens sätt, någat fel i hans synorganer, som han ville erkänna. Afven hans förståndsögon tycktes lida af någon sjuklighet, hvilken var lika svår att utgrunda, som hans kroppsliga blindhet. Hans skarpsinniga, beräknande karakter tycktes Georg hafva undergått en fullt ut lika märkvärdig förändring som hans uppförande; och den unga mannen började hysa fruktan att hans onkel skulle blifva lurad på allvar. Wilson var outtröttlig i att uppsöka tjenare, och ntyg från de förnämsta personer i London omdlångvarig tjenst och obefläckad vandel; öfvertäckte öfverstens bord. Dyson åtog sig att skaffa kusk och okejer och Wilson sjelf valde till taffeltäckare en erson, som han länge noga känt såsom utomorlentligt passande till denna befattning. Georg gaf samma dag till sin onkels ära en 1ysande middag och gjorde honom bekant med många af sina talrika vänner, bland hvilka mr Bertie Noel ingalunda var den minst enträgne i sin uppmärksamhet emot, den garlg gentlemannen, hvars fullkomliga tystnad rörande sin qvinliga compagnron de voyage, styrkte de unga männen i deras misstansar om fruntimrets stånd och karakter. Sednare vå aftonen kom man liksom händelsevis att tala om pel, och kort framtogos, hvarvid öfversten yttrade n väl förställd förvåning då borden framställdes och tsade tro, att man sällan plägade spela i privata us, om det ock skedde på klubbar. Georg fördarade detta, på ett sätt, som, ehuru han sjelf anåg det högst skickligt, öfvertygade hans onkel att