Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 1

dagstiden, då jag hoppas ni uträttat en god del af hvad jag uppdragit er; men hvad det unga fruntimret vidkommer — tystnad, ni förstår, mr Wilson.n Häårpå skiljdes de, tjenaren högeligen förtjust öf.ver de lysande utsigter som väntade honom. Totalintrycket af detta samtal var likväl att öfversten var litet :galen — ett omdömo; som ansenligt styrktes genom upptäckten; att en ung flicka utgjorde hans reskamrat till staden. Wilsons första steg var att återvända till Grosvenor-Sqvare, der hah fann sin ci-devant :husbonde afvaktande hans hemkomst. Ni har dröjt länge, Wilsonj sade Georg något: sträfvare än vanligt: Jag har uppgjort en: mängd saker med den gamle mannen, och jag förklarar, sir, att han är den bästa varelse, som ännu blifvit-född.: Tillika har jag en nyhet att förkunna er, sir, hvilken jag hoppas pi ej tar illa upp. :Jag måste lemna er tjenst. Lemna min tjenst! utropade Georg. Ja, : jag har blifvit ombedd, nej tvingad af er älskvärda .onkel att åtaga mig -öfverinseendet af hans hushåll. Ar det ert allvar ? Rena allvaret, sir.n Kan det verkligen vara er mening, Wilson, att efter det.-bemötande ni af mig erfarit, vid försa skymt af ett bättre anbud lemna: mig — mig som ni är skyldig allt? Om vi undantaga den obetydliga skuld hvari ni står hos mig, sir, sade Wilson i en ton, som ögonblickligt uppjagade Georgs vrede och skulle lika otvifvelaktigt inom nästa ögonblick lagt br Wilson horiZöntelt på golfvet; om ej dernine anat den kommande stormen och slugt: förekommit den, genöm att förneka hvarje sniken beräkning såsorn skäl till hans ombyte af tjenst, tilläggande i en undergifven ton: det vär blott ert intresse jag afsåg, sir, då jag emottog platsen. Jag insåg genast huru vigtigt det vore att ni hade någon er tillgifven person i er onkels hus, och ingenting utom detta skäl skulle förmått mig att lyssna till förslaget, hvarförutan, sir, jag har nyheter af ett annat slag, som skola förvåna er och tillika gifva er ett ytterligare bevis på klokheten af det steg jag tagit.n Jag skulle tro att ingenting nu mer kan förvåna mig. Jag har sett och ser dagligen händel