Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 3

belägna halfva rusthåll, deraf jag, P. Ekelund, äger 7, mantal, efter helt räknadt, hr hofpredikanten Holmgren V; och sergeanten Göhles dotter !Y;. All den till berörde halfva rusthåll hörande inrösningsjorden, som å fizuren utvisas, består af en god, bördig och öfverallt odlingsbar mark; och då man jemnförer ofvanstående figur med innehållet af kongl. skiftesstadgans 42 kap. 14 8, som bjuder: att vid all skiftesläggning måste noga iskttagas, att lotterne icke gifvas oformliga figurer, utan reguliera, samt till afhägnad beqväma; att längden, särdeles i inrösningsjorden, icke mer än dubbelt må öfverstiga bredden, och att indelningen så göres, att hvar och en kan vinna de beqvämligheter ett förmånligt landtbruk fordrar,; så ligger bevisningen uppenbart åskådlig, huru en liten landtmätare kunnat våga trotsa författningsarne, och huru en ägodelningsrätt, under en vice domhafvandes presidium, äfven varit nog djerf att gilla och godkänna en så högst lagstridig förrättning. Måtte detta anförda exempel på domaremaktens missbrukande väcka en nådig regerings, äfvensom rikets höglofl: ständers uppmärksamhet, att lagar, som konung och ständer utfärda, äro stundom lekbollar för sjelfsvåldiga tjenstemän och sjelfsvåldiga domare! Betraktom den mig anvista jordrängan lit. E uti förestående vederstyggliga figur, och blotta ögat kan, utan landtmätarekedjans tillbjelp, se och finna att jordfigurens längd nära 40 gånger öfverstiger dess bredd; — och klinkor kan jag ställa till mina dörrar, men vill derföre alldeles icke hafva min jord i klink-form. Hvad slags förmånligt jordbruk är mig beredt derigenom, att landtmätaren åt mig utstakat fållar och smugor, att insamla snöväggar, derigenom min vintersäd skulle kunna förruttna och förstöras; och landtmätaren har äfven sökt bereda mig nödvändigheten, att kunna använda hela min gröda blott till uppköp af virke, att hålla mångdubbelt längre gärdesgårdssträckor, än lag och behof kräft. Både af bristande förmåga, att kunna skaffa en så odröglig mängd virke, som skulle åtgå till upphägnande af de mig anvisade mångdubbellånga gärdesgårdssträckor och äfven af skyldig aktning för Kongl. Maj:ts nådiga skiftesstadgs, som uti 45 kap. 4 befaller, att nya ägornas tillträde skall ske först då skiftet, i händelse af klander, gonom laga kraftägande utslag blifvit fåststäldt, har jag i år måst svälta, af orsak, att den gamla jorden till min andel i Winnerstad rusthåll blifvit, enligt landtmätarens tillstyrkande, besådd af andra byemän i Winnerstad, emedan jag, i anseende till fullföljd underdånig klagan, ej ännu i denna stund vet hvarest mina nya jordägor kunna få sitt verkliga och rätta läge. Atgärden att, innan skiftet blifvit i sin helhet faststäldt, bifalla och tillstyrka tillträde af de nya skiftena, hvaraf händt att mina ägor blifvit mig orätt fråntagne, innefattar jemväl en aflandtmätaren begången uppenbar trotsighet mot nyss åberopade logrum; och fullkomligt olycklig blifver jag, om ej snar hjelp af högsta makten mig meddelas; men af hvem jag skall söka. ersättning för mitt långvariga lidande och alla mina förluster, antingen af landtmätaren, af ägodelnngsrätten eller af Winnerstad byemän, det är och kanske blifver för mig en oupplöslig gåta. Måtte derföre rikets fåder och män kunna stadga sådana lagar, som förmå både tjenstemän och domaremakten att handla efter lag och laga stadgar, så att den skattdragande svenska allmänheten ej viare må tillskapas alltför kännbara lidanden genom vissa lägre auktoriteters vårdslösa och lagstridiga föroganden. Winnerstad den 22 November 1847. j P. Ekelund. Z 4 (Sigill)