Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 3

lika väl, låta vi lisaren sjelf döma. Så här låter hans opus: Correspondens från Stockholm den 29 Januari. Ställningen här är, såsom när lagman Emund for upp med gåtorna till konung Olof, med den skillnaden, att dennes döfva, blinda och stammande konsej kunde lösa Emunds gåtor, men vår kan icke lösa tidens, om den blir aldrig så länge qvar. Vårt politiska ur har sedan Mars 4844 gått utan timvisare, och att det är utan slaglod, det förmärks af tystnaden; man vet således hvarken hvad tiden lider, ej heller hvad klockan är slagen. Hvad man tycker sig veta, är, att man fått gåsunge för gås, och att man gjort såsom Atle den dolske, som jagade en ekorre tills han miste en hel släda med pelsverk, jag vill ej säga gråverk; ty vårt arma land bar, såsom Egypten för Faraos förstockenhets skuld, fått äfven den af Egyptens plågor, som bestod af grå, som äro öfver både prester och trollkarlar. Vi hafva fått ett register på tillstånd och behof, att det vore skam att meddela det; är tillståndet så uselt, som behofvet tyckes vara stort, få vi snart tillökning i litanian. En skälm narrade folk med, att der låg en jude begrafven; der gräfdes en stund af all flit, tills en annan, lika illslug, sade: det behöfs ej, ty han luktar redan. Vise män hafva från de länder, dem ingen utom Nils Klim berest, flockat ihop ett lagverk, troligen efter dennes berättelse, så att sjeifve salig Wiger skulle blifva skamflat öfver att heta Spaa, eller den vise, ihop med dem. Krigsmakten till lands och vatten torde mest blifva föremål för de högvördiges begrundande, då de äro de, som handhafva litanian. Statsskeppet hör ej dit, ty det rymmer hela vår lilla verld, såsom Noachs ark, och tyckes hafva hela sin navigation från gubbens tid; gick således utan både chronometer och kompass, tills det nu strandat på den filosofiska stenen, bekant i Alchymien. Kommer det väl loss, skall det göra hafveri i Abdera, hvarifrån Democrit för ögonblicket skall landsförvisas, och der skall det af de stora tidningarne vederbörligen kalfattras, diktas efter fondsystemet och förhydas med statsskuld. En norsk general (hvad duger väl, som ej är norskt) är redan afskickad såsom plenipotentiaire, för att förhyra några millioner holländare att taga det flott; somliga förmena, att hans beskickning afser stamholländerierne; sen ämnar man styra efter den gamla nederländska kursen: ovisst hvart ödena föra. A propos, ej just des bottes, utan hvart ödena föra, kungen i Danmark är död; man väntar sig der en konstitution och här ett extra anslag af 400,000 rdr bko för anskaffande af sorgflor. Ny trohetsed, med hänsigt till danska thronföljarens befarade stora inlytande, lärer komma att tagas; qvinfolken äro likväl befriade, för att ej se uppträdet förnyadt med gumman, som påstod sig icke vilja lofva att offra if och blod för kungen, ty det tillhörde gubben. De grå, som företogo sig att äta på riksdagsrocken, för att få den lappad, bade, liksom andra mal, den olyckan att under sitt begär efter upplysning komma i ljuset. Baron Hollberg lärer komma att introduceras, på det vederbörande med Erasmi Monani logik må kunna styrka sin statsmannavishet, och att de ej just så der mal apropos kommit på .aburetterne, som Jeppe på berget i sin herres säng. De lära vara så inbitna grå, att de ej taga afsked, åvida de ej få det på grått papper. Någon ifrare ör folkökningens befrämjande tros hafva kommit ipp med förslaget om de 400,000 rdr bko, och ait hans åsigt vunnit gehör, kan man finna derutaf, att örmälning blifvit ett oeftergifligt vilkor för: deras rhållande. Den största uppfinningsförmågan har isat sig hos dem, hvilka uttänkt utväg för anskafande af medel för ofvannämnde foikökningsändanål, utan att någon menniska derigenom betungas; und och katt skola nemligen sättas uti skatt, och aren betala skyddsafgift. Dock, jag lemnar detta t andra till högvigtigt begrundande; nog blifva hronerna befolkade, så väl som hyddorna, utan att nan derföre behöfver utsätta premier. Hela -vår yrkliga arme, ända till dess major, bespisades i LEK år af kyrkans högvördighet. — af