Han är ej bemma.n Är ni fullkomligt säker derpå? Ful!komligt. Jag tyckte på mr Abberly, som jag skulle råka honom hemma vid denna tid på dagen, sade öfversten. Ordet Abberly verkade som en trollformel på Wilsons öra, hvilken, förknippande namnet på sin herres advokat med något obehagligt affårsbestyr, beslöt att den närvarande personen på inga vilkor skulle få inträda i huset.! Jag har sagt er att han är utgången, sir, sade tjenaren. i Det var förunderligt,, sade öfversten. Men sannt, tillade Wilson mnäsvist; hvad är ert ärende ? . Enligt hvad jag förstår, ikan det ej angå er, sir, svarade öfversten. Kanske ändå, och om jag visste hvem min herre vore, skulle jag kanhända ge ett bättre svar. Jag är blott mr Ardens onkel, sir, och önskade gerna se min brorson, ifall det fölle sig lägligt. Min husbondes onkel! utropade den förvånade tjenaren, som i första häpenheten knappt visste om han skulle helsa denna uppenbarelse som en gynnsam eller ogynnsam tilldragelseJag ber er tio tusen gånger om förlåtelse, sir; min herre är naturligtvis hemma för er--den här vägen sir.... Stevens, kalia Duvall och skicka honom upp till mig ... den här vägen sir ... och sålunda sökande att genom en aplik smidighet ersätta den oborstad2 plumphet han visat innan han erfor den främmandes namn och karakter, förde han öfversten sjelf in i bibliotheket, hvilket, beröfvadt det prålande lappri som två aftnarstillbaka dolt dess värdfullare inner håll, visade förgden gamle gentilemannep ett smakfullt och komfortabelt rum. Vid ett bord, läsande dagens tidningar, satt vår unge vän Dyson, som vände sig om då dörren öppnades, och sedan han kastat en hastig blick på veteranens figur, vände sig åter till lektyren, då Wilson anmälde öfversten vid sitt namn, tilläggande: Min herres onkel, sir. I ett ögonblick sprang Dyson upp från sin beqvämt vårdslösa ställning; den overksamme läsaren blef i en bast lifvad, och med den enträgnaste arItighet sättande fram en stol för den gamle gentle