RR MUR Vi skola ej glömma bort, att vi hafva uppgjort några partier i dagp. Partier! ja det var sannt... bollhuset klockan ett ... och den goda grefvinnan, klockan fyra. Hvad hon åt med för en aptit i natt. Och drack sen, afbröt Georg. Hon afslår aldrig ett glas dragonpunsch, anmärkte Dyson. Jag har i mitt lif aldrig sett någon med mer laissez-aller i den vägen än hon. Också påstå de att hennes kusin är ljusfabrikör, och så sant jag lefver, sitter jag aldrig bredvid henne, utan att jag tycker det luktar talgp. Strunt i talgen! Hon är glad och jag tycker om hennep. Glädtigheten kommer bara af hennes goda tandrad. Vill ni hafva glada menniskor omkring er, så se blott till att de hafva vackra tänder, och de skola förr skratta åt den plattaste qvickhet som yttras vid ett middagsbord, än att låta tillfället att Visa dem gå sig ur händer. Som sagdt, klockan fyra bege vi oss till grefvinnan, klockan sju har jag ett kort besök att aflägga, och åtta spisa vi alla här, sedan få vi lemna åt slumpen att hjelpa oss fördrifva tiden; men innan ni går och lägger er, Georg, ville jag besvära er med att låna mig ett par bundra pund. Af allt mitt hjerta, sade Georg, hvarefter han vändande sig till sin hofmästare och factotum tillade: Wilson lemna m:r Dyson hvad han begärp. Sir! utropade Wilson. Inga tråkiga invänningar, m:r Wilson, sade hans herre. Min vän Dyson får ej erfara ett afslag. God natt värdaste Arthur. Med dessa ord gick husets herre till hvila, åtföljd af sin kammartjenare, monsieur Duval. Hit med penningar, m:r Wilson, så fort som möjligt, sade Dyson. Penningar, sir ?, Just penningar, m:r Wilson. Ni stirrar på mig liksom jag åstundade att ni skulle betala nationalskulden, då jag blott önskar futtiga två hundra pund. Jag kunde lika gerna göra det ena som det andra, svarade Wilson. Har ni ej er herreskassa om hand, m:r Wilson ?p) sva