Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 1

VO mm dragit hennes onkel !från hans beqväma saffiansklädda hvilstol, och fört henne från sin vaksamma moders sida; — hela ändamålet med deras resa var att rädda Georg från undergång. På hvad sätt hon skulle medverka till detta stora företag, kunde hon ej fullkomligt fatta, men det samtal hon med m:rs Abberly haft efter middagen, hade skaffat henne något ljus öfver förhållandet, och den kanske öfverdrifna beskrifningen på hennes kusins slösaktiga lefnadssätt, i stället att väcka känslor af harm och förtrytelse i den unga flickans bröst, åstadkom det slags medlidande och förvirring, hvilket, om det kunnat anats af andra, skulle mer liknat återuppvaknandet af en slumrande kärlek, än en så försigtig person som miss Neville skulle velat blifva beskylld för. Medan detta försiggick hos m:r Abberly, höllos öfverläggningar af ett helt -annat slag vid Grosvenor:Sqvare; under Noels och Dysons ledning. Konstgjorda blommör slingrade sig kring marmorkolonner; orangerivexter i full blomning voro uppställda långs sidorna af:stora trappan, i ena:delen:af sar len var en upphöjning gjord för en trupp taskspe.lare, i matsålongen fanns en orkester för valsmusik och i btora: salongen Colinet och hans trupp för: quadriller, medan trädgården var för tillfället arrangerad till suptrum, medelst dfverspänd tältduk och försedd med allt som kunde tjusa ögat och reta gommen, framställde för den församlade brokiga-mängden den herrligaste coup-d wil man kan tänka sig. Till denna lysande fest var det som Lonise begaf sig, under m:rs Abberlys och sin onkels beskydd. Här skådade hon slösaren i all hans glans och berrlighet, omgifven af sina vänner, hans hus öfverfullt, hans bord :suckande under läckerheter, Musikens toner, ljusens glans, de sydlåndska vexternas vällukt, karaktersmaskernas högljudda skratt, dominos intetsägande faddhet, allt föll på en gång öfver hennes förbäpnade sinnen, och den tafla hon för sig sjelf uppgjort om det lättsinniga och groft sjelfsvåldiga lefnadssätt, -hvari hon föreställt sig Georg Tördjupad, förbyttes nu till förtjusning och beundran öfver hans frikostighet och förträffligheten i bans smak, och förtrollad af allt hvad hon hörde och såg fann kon tio tusen ursäkter för hans