Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 1

De svar han erhöll voro alltiog utom tillfredsställande, och det syntes tydligt att Georg låg i deras nät som han hyllade och understödde, samt att medan bans tjenare (synnerligast bans hofmästare som var en erkänd skälm) hestulo honom på allt sätt inom hus, riktade sig hans vänner med byten af hans förmögenhet, så att Georg redan måst söka alla utvägar för att få penningar, hvilka han nödvändigt beböfde till liqviderande af sina hedersskulder, och som till hans stora förödmjukelse snabbt ökades. De harpyer af hvilka han omgafs vunno först hans penningar af honom på värdigt sält och voro redan nog välvilliga att mot den mest öfverdrifpa ränta skaffa honom de penningar, hvarmed han skulle betala dem. Ju mer underrättad öfversten blef om ställningen dess mer öfvertygades han om förträffligheten af sin plan. Han sade m:r Abberly rent ut, att han ansåg alla förmaniogar från en gammal man till en ung i ett sådant fall, såsom fullkomligt fåfånga och gagnlösa, och att han fått ett förslag i sitt hufvud som ej var stödt på tomma theorier — men hvari det bestod, det höll han ännu hemligt. Louise hörde alltid gerna på när talet föll på Georg, och erfor med smärta af m:rs Abberly hvilket öfverdådigt och slösarde lif han förde. Om bon af något personligt motif frågade om det Hörts af att han snart skulle gifta sig, eller med någon synnerlig tillfredsställelåe hörde att intet sådant var i fråga, känner jag ej; men det vet jag, att då m:rs Abberly vid slutet af sitt svar tillade: Hvem skulle väl också vilja hafva honom, miss Neville ? kände Louise sitt hjerta klappa och sin kind värmas, liksom hon nog skulle kunnat besvara den frågan om den blott blifvit framställd af rätter man. Knapt hade likväl samtalet tagit denna intressanta vändning förrän de fyra äldsta barnen inträdde i förmaket, åtföljda af deras guvernant, m:rs Gubbins, som alltid drack te och tillbragte aftonen med familjen, sedan dagens mödor voro öfver. Det första man hade att genomgå efter denna tillökning i sällskapet var en duett på piano af miss Gubbins och hennes elev Sofi, som knapt blifvil slutad förrän m:r Abberly inträdde åtföljd af öfversten, mot hvilken m:rs Abberlys sätt var betydligt förändradt sedan det ofrivilliga yppandet af