(Införes på begäran.) Huruledes en svensk pastor i nittonde århundradet med stöd af 13 8 i Kongl. Förordningen om Socknestämmor af d. 29 Augusti 1843 tilltalar sin församling. Till en i alla måtto god, fridsam och ärbar umgängelse skall jag med lära och efterdöme försnapas. La ; enligt . kuner CTU 25 April 1829. Sedan vid en förutgårgen socknestämma kyrkoherden Sunden blifvit invald i eocknerämnden, men deröfver besvärat sig hos Konuegens befallningshafvande, hvilken i anledning af otydlighet i protokollet infordrat församlingens ytterligare utlåtande, föredrogs nu ämnet i den till i dag utlyste socknestämma, och svarade församlingens ledamöter på tillfrågan, att de vidblefvo sitt förra beslut. Med anledning häraf yttrade hr kyrkoherden Sundån: Ått han sett sig om något litet i verlden, ehuru ej vid Degeberg eller Julpa, men att han på vetenskapens fält inhemtat utur en lärobok i psychologien af Giuber, huru envisheten hade trenne grundorsaker, nemligen Dumhet, Okunnighet och rå Egenkärlek, hvartill för detta tillfälle kunde läggas dålighet. Af samma anledning begagnade kyrkoherden kort cerpå och under stark sinnesrörelse, vänd emot församlingens ledamöter, uttrycken: ,svinaktigt, vettlöst,, utan att likväl då citera