Aftonbladet – 5 februari 1848, sida 3

——-—R HUUL BUR OCUVIM UI! TEV BYE MITAM TM MENVIESe berg. Tjufvarne hade frånbrutit utanlåset till en likbod, samt tillgripit åtskilliga der förvarade klädespersedlar, tillhöriga fattighjonen. POSTECRIPTUNM. Riksstånden hafva i dag haft plena, hvarvid talmännen, enligt öfverenskommelse i gårdagens konferens, gjort hemställan om nölvändigheten f riksdagens förlängning på en månad, från d. 23 d:nnes, då den ordinarie riksdagstiden, tilländalöper, och att anmälan af Ständernas önskin derom måtte till Kongl. Maj:t framföras. Detta bar blifvit bifallet. Sedan bos Ridd. och Adeln Statsutskottets mermorial JE 30 blifvit återremitteradt, med åläggande för Urskottet stt på en gång inkomma med revisorernes berätelser för 4843 och 1847, föredrogs utl. JM 55, engående helgonskylden, cch föranledde en diskussion mellan hrr Rääf, von Hartmansdorff och Gripenstedt, som talade för bifall, samt grefve Posse, hrr von Rosen och Coyet samt frih. J. Cederström, hvilka talade för bifall. Satsutskottets utl. M 14 föranledde mer än 20 yttranden, till stor del af landshöfdingar, och afgjordes genom wotering, som u!föll reed 88 röster för bifsll och 82 för återremiss. — Presteståndet hade en lång diskussion öf, ver Ekonomiutskottets betänkznde JV 44, som tillstyrker en underdånig skrifvelse med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes på försök låta fill fots transportera till föstningsarbete dömde fångar. Man var mycket rädd för det experimenterande, som karekteriserar tidehvarfvet, och farhågor yttrades att det nu föreslagna sättet för fångföring skulle tillskynda staten ökade kostnader i stället för besparing. A andra sidan mente man, att det just skulle göra fångarne godt att slita ondt på landsvägarne, och att således genom förslagets antagande en moralisk fördel blefve förenad med den ekonomiska; för en tslare ver det en samvetssak, att fångsrne mitte blifva transporterade till fots. När debatten fortgått närmare två timmer, erinrede br erkebiskopen, att ståndet beslutat begära blott en månads förlängnivg af riksdagen; hvarpå ännu 7 eller 8 tzlare uppträdda. Voteringen utföll med 26 röster för bifall och 23 för afslag. Prosten Grönvall yrkade återremiss af Lagutskottets betänkande JV 44, sfstyrkande motioner om rättighet för fordringsägire att hos Konungens befallningshafvande erhålla s. k. promo!orial i lagsökningsmål. Betänkandet försvarades af prosten Odelberg. Bifölle. Statsuskottets utlåtande ätt tvenne motioner om anslag för bildande af arbetsoch strzffkolonier ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, blef också bifallet. — Borgareståndet: Statsutskottets utlåtande i snledning af 1845 åts revisorers berättelse angående samma års gronskning af statsverkets et. cet. för åren 1849 och 42843 bordlades andra gången. Likaså ett par andra utlåtanden. Endast Statsutskottets utlåtande JV 36, hvaruti utskottet afstyrker, uti väckta mo:ioner begärdt, ansl:g för bildande ef erbetsoch straffkolonier, afgjordes och bifölis.. Hr Indebetou invände, att Sratsutskottet grundat sitt afslag på 3:ae skäl: 4:o att ieke uti nu gällande lag förekomme något stadgande cm deportationsstraff, 2:o att sådent stadt gsnde ej funnes uti förslaget till ny lag.j samt 3:0 på de oberäkneliga kostnader detta system erfordrade. Första skälet egde ej giltighet, då fråga just nu vore om antagande af en ny lag. Hved det andra motivet för afslag beträffade, så vore ännu icke afgjordt, att nya lagförslaget komme att oförändadt entagas, nya strafbestämmelser kunde tilläggas de deruli föreslagne, och det vore således icke skäl att Statsutsk., genom att nu tillstyrka frågans afgörande, bunde Ständerne händerne. Hvad kostnaderne beträffede hade utskottet heldre bort kalla den oberäknade än oberzkneliga. Herr Schartau förordade bifall till utlåtandet. Talaren kände väl icke hvad lzgutskottet åtgjort eller åsyftade i afseende på :.ya brottmålslegen; trodde det emedlertid ej komma att föreslå deportationsstraff. Men om ock så skedde voro ständerna ej bundne genom ett lemnadt bifall till förevarande utlåtande, hvars mot we: syntes fullt uppväga hvad den förre talaren utveckl:t. Hv:d de oberäknade kostnaderne beträffar, hade just motionären bordt uppgöra kostnadsberöäkning. Herr Björk trodde, att döma efter öfverläggningarne inom lagutskottet, att något deportationsstraff ej af det komme att tillstyrkss. De stora kostnaderne innefattade tillricklist skäl härför. Talaren hade sistlidne sommar sett ett uppgjordt kostnadsförslag, och, ehuru beräkningarne ej voro högt tilltagna, slutade det likväl med en summa af 20 millioner, och kunde således ett sådant system etableras endast under förutsättning af ett ststslån. -Herr JIndebelou ansåg intet afseende böra fästats på förmodanden, om hvad lagutskottet komme att tilleller afstyrka. Medgaf för öfrigt att det var hans skyldighet som motionör att uppgöra kostnadsförsleg, och ville ej sådant sig undandraga. Herr Kock mo:satte sig äfven en återremiss, slutade till kostraderne för en kolonii i södra Amerika deraf att den motionär som föreslagit en dylik i Lanpland beröknat kostnaden derför till 44,666 666 rdr 32 sk. Dn förra kolonien skulle blifva så minga ginger dyrare, som det vore längre till södra Amerika än till Lapplend. Herr Ekholm trodde icke upps skof med frigans afgörende till något tjena. Uppgjorde l2gutskott.t et förslag till deportationsstraff, å komme detta likväl att blifva beroende af konungens sanktion. Denna kunde RR