EN VÄNSÄLL MAN. AF THEODORE HOOK. ) Och nu ett ord rörande min man. Vi måste fullkomligt frikänna honom från dubbelhet eller något oädelt stämplande emot er lycka. Han, liksom jag, såg i er förening med mig intet annat än olycka för er — han talade, han handlade: i ailt likt en vän. Jag har ofta varit vittne till hans bekymmer för er framtida välgång, då vi talat om edra förtjenster och goda egenskaper, och om vi konspirerat, har det varit för er lycka. Han beder mig halsa, att blott vår brådskande resa afhåller honom från att skrifva. Jag skall lemna detta bref på första postkontor under vägen, att det må framkomma till er i morgon, då jag skall skrifva till min fader, som jag är öfvertygad om ännu ej misstänker det steg jag tagit. Ert uppförande denna morgon påskyndade utförandet af vår plan, och jag förtröstar på, att ni skal! förlika er med en tilldragelse, hvilken, på samma gång den befriar från ett helt lifs olycka, har försäkrat sällheten åt den, för hvilken ni alltid uttryckt en upprigtig tillgifvenhet och som aldrig skall upphöra att minnas er med känslor af aktning och vänskap. Jag vill ej underteckna dessa sammanrafsade rader — ni kan ej vara tveksam om från hvilken de komma, och nästa underrättelse jag lemnar om mig till mina vänner, skall blifva under ett annal namn. — Annu en gång, adieul Den ädle earlen hopvek brefvet, sedan han gcenomläst detta lysande prof på sin dotters epistolära stil, uttalande med effertryck ett kraftigt och något långt ord, hvilket man skulle kunnat taga såsom synonymt med en förbann2sa för tid och evighet, i fall ovanan att svärja vore gängse biand aristokratien. Georg kunde naturligen 2j göra något i denna sak, ty det var tydligt att ladyn enloverat älskaren, om man finge tro hvad hon sjelf skrifvit. Hade Georg haft ett fönster på sitt bröst, är det högst sannolikt, att man skulle funnit den herrstande känslan i hans hjerta varit sårad stolthet. Hans egenkärlek var den lidande parten, och smärtan öf) Se ÅA. B. Jm 988