Aftonbladet – 5 februari 1848, sida 1

ver lady Frances förlust var ringa i jemnförelse med harmen öfver hans förrädiske rivals triumf. Nu återstod att bestämma hvad uppsyn man skulle visa verlden efter detta missöde, och på sina vänners råd beslöt Georg alt om möjligt öka glansen och mängden af sina lustbarheter, för att derigenom förblända deras ögon, som möjligen eljest alltför noga skulle skärskåda orsaken till hans nedslagenhet. Bland de mest retande förströelser, hvari han nu kastade sig, visade sig spelet, hvarför han redan förut haft böjelse, för honom i den mest förföriska drägt. Han hade hört, att till och med lycklig kärlek dukade under för spelraseriet — att huslig lycka och sansade nöjen gåfrvo vika för dess infiytanie. Om så vore fallet, trodde han att besviken kärek lätt måtte botas genom dess allt slukande välde. Dyson hopsamlade snart ett kotteri liktänkan de vänner, som omsorgsfullt underhöllo den växande böjelsen, och de nattliga orgierna vid Grosvenor square blefvo snart mål för grannarnes förargelse och tidningarnes anmärkningar. i Hans tid och penningar användes dock ej utesluande härtill. En följd af middagar, smakfullt anyrdnade och med tillbehör af de finaste viner, drog innu godt sällskap tili honom, och Ardens partier glänste på ett utmärkf sätt i Morning Post. Koncerter och föter delade hans uppmärksamhet, och hans misstyckande med lady Frances var snart glömåat, liksom ala vigtiga tilldragelser i Londonslifvet. Under tiden fick öfverste Arden oupphörligt från flaro håll vinkar och varningar om den sorgliga ställning i hvilken Georg råkat, omgifyven som han var af utsväfvande och tanklösa sällskapsbröder, samt underrättades att han skaffade sig både manliga och qvinliga bekantskaper, som voro lika litet till fördel för hans an id pende, som befrärsjande hans Jycka. Hur ia Grosvenor Square bsskrefs med ett ord för öfversten som skådoplatsen för det tygellösaste sjollsvåld, och man förespådde en snar ruin, om brorsonen fortsatte sitt hittills förda lif. I samma stund öfversten fick höra nyheten, att giftermålet med lady Frances gått om intet, uppvaknade det gamla begäret att förena Georg med hans kusin Louise. Han tyckte att det nu fanns möjlighet, om ock ej sannolikhet för den lyckliga