Aftonbladet – 4 februari 1848, sida 1

rat, för hvilken hon vid denna tidiga ålder fatta den starkaste tillgifvenbet; men år hade flytt sedar dessa ungdomens och oskuldens lyckliga dagar Omskiften i deras omständigheter, deras ålder och deras sträfvanden hade utplånat från hans minne hvarje spår af hans rosenkindade slägtinge, och en annan älskligare, förnämare och rikare hade inkräktat den plats han som gossei sitt unga hjerta tilldelat den okonstlade Louise. Huru ofantligt åtskiljda äro ej qvinnans känslor från dem som drifva mannen. Louise var blott ett barn då hon kallade Georg sin fästman, när hon plockade de rödaste rosor och de hvitaste jasminer att pryda bans tunnband, eller klippte vingar af silfverpapper att smycka hans drake, på det den måtte glänsa i so!skenet, och då hennes jusa lockar fladdrade för vinden, samt det lätta hjertat slog högt af glädje, då hon hörde den vackra gossen najkas. Afven han, glödande af helsa och ansträngning, lade öfver skog och mark att möta sin söta Louise. och sitta och skåda i hennes klara ögon, leka med hennes lockar, kyssa hennes korall-läppar och kalla henne sin lilla hustru. Han älskade henne då ika mycket som hon älskade honom, och de trodde alt aldrig några kunde hålla af hvarandra så mycket. Tiden hade ilat framåt, — Louises ljusa flätor hade mörknat, förståndets eld lifvade hennes Vacra ansigte, talanger prydde hennes själ, nya behag smyckade hennes person, men den enda tanen på Georg Arden var oförändrad i hennes jerta. Hon återkallade dessa dagar af ostörd sällnet med ett djupt intresse, blandadt med något som ej var olikt saknad. Han hade glömt allt — ller om han ibågkom något, skymtade Louise ramför hans minne som en liten barnslig flicka, med hvilken han sjelf som barn tumlat om. Han såg henne blott som en liten blyg flicka om nio ler tio års ålder, och brydde sig aldrig om att vetänka hvad hon kunde vara vid nitton eller jugu. Vid den tidpunkt denna berättelse begynner, lade de ej råkats på mer än tio år, ty efter hen1e3 moders andra giftermål hade hon lemnat sin mkels hus för det moderliga hemmet, och under lenna tid hade Georg Arden sett den älskvärda