Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 1

het med er bror så märkvärdig, att äfven jag blef frapperad deraf då ni nyss inträdde.n Huru? ropade Victor, som ännu icke kunnat förmå sig att gå ut, är herrn bror till..x Jaz; men gå nu, och servera 0ss. Victor gick och vi blefvo ensamme. Jag tog Lucien vid handen, ledde honom tiil soffan och satte mig bredvid honom. Meny, yttrade jag, allt mer och mer förvånad öfver att nu få se honom i Paris, ni var då på vägen hit, när ni erhöll den sorgliga underräitelsen ?, Nej, jag var i Sullacaro. O nöjligt. Er brors bref kan icke en; nu vara anländt till Korsika. Så långt in i landet som Sullacaro ligger, har det omöj igen bunnit.p Ni har glömt Bärgers ballad, min bäste Alexander. De döda resa fort. Jag ryste. Hvad menar ni? Förklara er. Jag förstår er icke.n Har ni glömt hvad jag berättade er om synen), som äro så vanliga inom vår familj?, Ni har således återsett er bror? ropade jag. Ja.n Och när då? Natten emellan den 46 och 47. Och han sade er...n Allt.n . Han sade er att han var död? ,Han sade mig att han var dödad. De aflidna Jjuga icke.n Och sade ban hur han blifvit dödad? I en duell.n Af hvem? Af br de Chateau-Renaud. Nej, det är icke möjligt! ropade jag. nNej. nej,, upprepade jag, ni har fått vefa det på något annat sätt. . Tror ni då att jag är vid lynne att skämta? Förlåt; men i sanning är icke det, som ni nu berättar mig, så sällsamt, och allt hvad som händerer och er bror, är så utom naturens vanliga lagar, att...n Att ni icke vill sätta tro dertill..är det icke så? Jag förstår. — Men se här fortfor hin, i det han knäppte upp västen, öppnade sin skjorta och visade mig en blå flick just under sjette refbenet på bögra sidan. ,Sätter ni tro till detta? : ,Sannerligen är det icke riktigt ropade jag. ,Det är just den flåck, der er bror blef sårad. Och här gick kulan ut, var det icke så? återtog Lucien, läggande handen på sin venstra höft. ,Det är förundransvärdt! utropade jag.