Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 1

Vid hvarje andedrag den döende tog forsale blodet ur de båda såren. . Det var påtagligt att blessyren var dödlig. Herr de Fravchi, yttrade vicomte de Chateaugrand; bvi äro djupt bedröfvade — det försäkrar jag, öfver utgavgen af denna olyckliga affir. Vi hoppas dock, att ni ej hyser någo hv till berr de Caateau Renaud. : Nej . .. nej... mumlade den sårade; mjag förlåter honom; men:.. må han resa... må han resa... Derefter vände han sig till mig. Kom ihåg ert löftes, sade han. O, jag svär att det skall gå som ni önskar. Och nun, sade han leende; se nu på klockan ... När han yttrat detta, ned. jink han på marken, i det han uppgaf en djup suck. Det var den sista. Jag såg på klockan. Den var precist tio minuter öfver DO. Derefter blickade jag På Franchi: han var död. Vi förde hket hem; och med.-n bairon Giordino Matelli gick att hos poliskommissarien afligza en fullständig berättelse om handelsen, bsr jag, med tillbjelp af Joseph, den aflidne de Franchi upp i bans rum. Den stackars betjenten gret bitterligen. Vid mitt inträde i s.l ngen, kastade jag ovilkorligt ögoneoj på pendylen. Den visade tio mmuter öfver po. Utan tvifvel hade man glömt att uppdraga den, och den hade stannat just på den minuten. En bten stusd derefter i. trädde baron G ordin, åtföljd af ett pa: rättsbetjenter, som kommo för ati sätta sigill på szkerna. Han ville kringskicka notifikationskort till den aflidnes vänner och bekanta; men jag bad honom att ban först skulle läsa det bref, som Louis d3 Franchi lemnat honom, då vi foro till mötesplatsen. Detta bref innehöll en önskan att Giordino skulle för Luc:en förhemliga orsaken till Louis död; att notificera så !å som möjligt och att göra begsrafningen i stössta tysthet. SE Baron G-ordino åtog sig alla dessa detaljer, medan jag gick att afligga ett dubbelt b-sök hos herrar de Boissy och Chateaugrand, för att bedja dem iaktiga tystnad, argående denna ledsamma2 affär. Afven bad jag dem helsa herr Chs:teau-Renaud att han borde lemna Paris för någon tid, utan att likväl säga hverföre man önsksde att han skulle resa. Dz2 lofvade understöja min önskan, så mycket det stod i deras magt; och medan de gingo till herr Chateau R-vaud, gick jag att på po-, sten inlemna bretvet till fru de Franchi, hvil