Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 2

mm — — — —— NN Jag märkte att han ej wille meddela mig hvad han nu tänkte, ooh jag envisades icke heller ait få veta det. I detta ögonblick syntes någon glänta på dörrn. Det var baron Giordino. Min bäste de Franchin, sade han, jag har högektat ditt dörrförbud så länge det varit möjligt; men nu är klockan åtta; mötet är utsatt klockan nio; vi ha balfannan lieue att färdas och måste derföre ge oss af.r Jag är färdig, min bista dun, sade Louis. Kom in, käre Giordino. Jag bar nu sagt den här herrn, hvad jag hade att säga honom.w Och nu lade han pekfingret på munnen, i det han såg på mig. Hvad dig, min vän, angår,, fortfor han, vändande sig tll bordet, derifrån han tog ett bref, oså är detta din sik. Om någon olycka händer mig, så läs denna biljett och foga digi allt efter hvad jag ber dig.n Derpå kan du lita. -Har ni medtagit vapen? fortfor baronen, vänd till mig. Ligga de i vagnen?p pJan, svarade jag; men då jag skulle fara, märkte jag, att den ena haren icke var bra. Vi kunna taga ett par pistoler hoz Devisme, i det vi fara der förbi.n Louis räckte mig handen cch smilog. Han bade förstått att jag icke ville, det han skulle bli dödad med mina pistoler. ,Har ni vagn?, frågade Louis, nweller skall Joseph gå och hemta en? Jag har min kupåvagnn, svarade baronen. Om vi maka väl ihop oss, få vi rum allesammans. Dessutom komma: vi något sent, och det är således bättre, att vi åka efter mina hästar, som springa fortare än hyrkuskbästar.v Så låtom 0ss fara!, sade Louis. Vi gingo ner. Vid porten stod Joseph och väntade sin herre. Skall jag fara mel herrn? frågade har.