EN KORSIKANSK FAMILJ, ALEXANDER DUMAS ). IX. Klockan åtta på aftonen infann jag mig hos herr de Franchi, för att fråga honom om hin icke bade något uppdrag att gifva mig; men han bad mig vänta till den följande dagen och tillade med en underlig min: g Natten bringar råd. Och följande dagen inställde jag mig åter hos Louis de Franchi, och det klockan half åtta på morgonen, i stället att komma och hemta ho-: nom på slaget åtta, hvilket hade varit tids nog, då vi ej skulle vara på mötesplatsen förrän kl. nio. Han satt i sitt kabinet! och skref. Vid det att j2g öppaade dörren, vände han sig om. Han var mycket blek. Förlåt,, sade han, jag håller på att skrifva till min mor. Sätt er, tag en tidning, om tidningarne äro komma. La Presse t. ex. Derär en förträfflig följetong af Mery. Jag satta mig, tog tidningen och beraktade med förvåning den unge mannens likbleka by, som så mycket kontrasterade mot hans ljufva, milda och lugna röst. Jag försökte att läsa, men jag följde endast med ögonen bokstäfverna, utan att någon enda af dem framställde sig tydligt för min själ. E(ter fem minuters förlopp yttrade Louis: Nu har jag slutat. Och han ringde på sin betjent. Josephs, sade han, nu tar jag icke emot någon, icke ens Giordino. Släpp honom in i salongen, när han koramer. Jag ön:kar att, under tio minuters tid, få vara helt allena med den här herrn, utan att någon stör mig. ) Se A. B. J4 18 och 20—95,