Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 1

nn skar, uti min kärleks egoism, att ni må få veta, det jag vid min död saknade ingenting i hela verlden mer än er och min brors ömma tillgifvenhet. . I Farväl, min mor! gråt icke. Det var själen som ni älskade och icke kroppen; och själen skall aldrig upphöra att Omsväfva er, hvarhelst ni må vara. Ferväl, Lucien! Lemna aldrig vår mor, och kom ihåg att hon nu icke eger någon annan än dig. Er son — din bror Louis de Franchi.n S-dan jag läst detta bref, vände jag mig till den som hade skrifvit det. Nå, men hvad betyder det här?, frågade jag. Förstår ni icke det? sade han. Nej.n . Jag blir ibjelskjuten när klockan är tio minuter öfver nio.s Ni blir ibjelskjuten?n Jan Men ni är tokig. Hvarföre umgås med en sådan tanka? Det kan ju aflöpa med mindre. Jag är icke tokig, Min vän, och jag hyser ingen oriktig tanka. Jag har fått veta mitt öde. Så förhåller det sig.o : Ni har fått veta? ... ,Har icke min bror berättat er,, sade han leende, itt de manliga medlemmarne af vår familj njuta ett besynnerligt privilegium? Det är sannt,, genmälde jag med ovilkorlig rysning; han talade om syner.n . ; sDet ör just det. — Välanl... min far visade sig för mig i nstt. Derföre fann ni mig så blek, De dödas åsyn gör de lefvande bleka. Ni säger att ni såg er far i natt? Jan Och han talade till er? Han förkunnade mig min dödx Det var en ryslig drömx Nei, det var en ryslig verklighet.