Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 1

I Betjenten gick ut och stängde dörren. Hör på, min bästa Alexander, yttrade nu I Louis till mig; Giordino är korsikanare och har korsikanska ider; jag kan således icke förtru mig till honom i det fallet, som jag nu går att nämna. Jag skall endast be honom iakttaga tystnad, det är alltsammans. Hvad er beträffar, måste ni lofva mig alt till punkt och pricka utföra det, hvarom j:g ber er. Visserliger. Det är ju en sekundants skyldighet.n En skyldighet! — ja — och härvid lag så mycket större, som ni derigenom torde bespara min familj en olycka, dylik med den som nu träffar denn : Som nu träffar den! eftersade jag, förvånad. Hör pås, sade ban och fattade mig vid handen; ni skall få läsa hvad jag skrifvit till min mor. Jag mottog bre!vet, som han räckte mig, och läste med tilltagande förvåning följande: Min goda mor!: Om jag icke visste att ni är på en gång stark som en spartanska och undergifven som ena kristen, så skulle jag använda alla upptänkliga medel för att bereda er på den förfärliga olycka, som nu drabbar er. När ni erhåller detta bref, har ni icke mer än en son. — Lucien, min förtröfflige bror! älska vår mor hädanefter ensam, såsom vi båda tillsammans hittills älskat henne. I förrgår insjuknade jag i bjernfebern. Jag fästade alltför liten uppmärksarshet vid de första symptomerna. Läksren kom för sent. Min goda mor! det är icke mer någet hopp om mitt vederfående, så vida icke ett underverk mellankomraer; och huru kan jag väl hoppas att Gud skulle låta något underverk ste för min skuli? Jag skrifver till er under en redig stund. Om jag dör, så inlemnas detta bref på posten en fjerdedels timma efter min död; ty Jag ön