Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 3

Hör på, yttrade Louis, pall diskussion å min sida kunde uttydas så, som om jag ville förlika saken. Jag har alliför fredliga tänkesält; jag är, som ni vet, en dålig duellant, emedan jag icke ens vidrört något Lifsfarligt vapen, men det är just af den orsaken som jag nu vill visa .mig stridsfärdig. Det der är alltför lätt för er, mn vän, alt siga, ty om ni dukar under i striden, så räsonnerar ni aldrig mer om den saken, utan lemnar oss att inför er familj kära he:a ansvaret för hvad som händer., Åh, i det fallet kan ni vara lugn. Jag känner bäst min mor och min bror. De skola fråga er: Uppförde Louis sig som en bra karl? — Och när ni då svarar fa, skola de säga: Det är godtl . ; Men, för tusan f-n! — vi måste dock veta hvilket vapen ni föredrar) . Nå ja ... om man föreslår pistoler, så antag genast.n Det är också min mening, yttrade b:ronen. Så får det bli vid pistoler då, efter det är båda herrarnes mening, svarade bg; men pistol är ett styggt vapen. Har jag då tid att lära mig handtera värjan, tills i morgon?, frågade Louis. . Nej — men jag tycker dock att ni, förmedelst en lektion af Grisier, sku!le kunna lära att någorlunda försvara Er.) Louis smålog. Tro mig,, sade han, hvad som skall hända mig i morgon är redan skrifvet deruppe, och ehvad ni eller jag också skulle göra derit, konNa vi dock icke förändra en enda bokstxf.n Baronen och jag tryckte nu hans händer o Zinzo. Vårt första besök gällde naturligtvis den af; vår motståndares vänner, som bodde närmast. Vi begåivo oss således till vicomte Reic de Cbateaugrand, hvilken, enligt hvad redan nämndt ir, bodde på gatan la Paix, JV 42. Dörren var stängd fir alla andra än dem, som skulle infiona sig på herr Louis de Frånhis vägnar. Vi sade således vårt ärende, viade våra kort och blefvo genast insläppta. I