Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 1

flintog sin plats. Tvenne platser förblefvo doc! I lediga; det var herr de Chateau-Renauds, jemt den personens, hvilken han skulle föra med sig I Betjenten ville borttaga kuverterna. Nej,, sade herrn i huset; låt dem stå qval till klockan fyra. Klockan fyra får du gör: omdukning. Just som klockan slår fyra hal Chateau-Renaud förlorat sitt vad, i fall han icke då inställt sig. . av Jag förlorade aldrig Louis de Frånchi ur sigte. Jag såg bonom beständigt vända sina ögon åt klockan. Nu visade den på tre qvart till fyra. — Snart fattades blott tjugu minuter i fyra. Går denna klocka rätt?, frågade Louis kallt. Det är något som icke rör mig, svarade D... skrattande; det rör ingen annan än Chateau-Renaud, ty jag ställde min pendyl efter hans fickur, på det han ej må kunna beklaga sig öfver att klockan går galet. Men, mina herrar, yttrade damen med förgitmigej-buketten; efter som men icke får tala om Chateau-Renaud och hans sköna okända, så låtom oss icke alls nämna den herrn, ty det kunde ju hända sig att vi, genom att nämna honom, råkade in uti symboler, allegorier och gåtor, hvilket är ofantligt ledsamt. Deri har ni fullkomligt rätt, inföll V. För öfrigt finnas tillräckligt med fruntimmer, om hvilka man har lof att tal:, och som icke önska något heldre, än att man talar om dem., Skål för alla dessalv ropade DD... Och nu började man att fylla glasen med champagne, hvaraf hvarje bordsgäst hade en butelj stående framför sig. Jag märkte att Louis knappast med yttersta spetsen af läpparne läppjade på sitt glas. : Drick då hviskade jag till honom. Niser väl att han icke kommer., Klockan fattas ännu nära en qvart i fyra, svarade han. ,Skulle jag blott hinna till fyra, innan hon kommer, så lofvar jag er att vara desto flitigare vid glaset, och att jag då skall dricka i kapp med hvem som helst.n Det få vi väl sen Medan vi helt tyst vexlade dessa ord, hade