Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 1

den masken; så mycket mer, som ingen a sällskap:t här känner henne, enligt hvad jag kan förmoda. Det är madame .-.. Men Louis lade handen på D...s arm, så att han ej fick tala ut. Min herrel ropade han; värdes bevilja mig en bön för vår nya bekantskaps skull.: QGeh hvilken hön?x Nåmn ej den persor, som skall hitkomma med herr de Chateau-Renaud. Ni vet att det är ett gift fruntimmer. Ja... ett gift fruntimmer... men hvars man är i Smyrna, i Iodien, i Mexico, eller Gud vet hvar. När en qvinna har sin man så långt borta, så vet ni väl att det är som om hon ingen hade.n Hennes man återkommer om några dagar. Jag känner honom. Det är en bra karl, och jag skulle önska, om det är möjligt, bespara honom den sorgen att vid sin hemkomst få veta, det hans hustru begått en dylik oförsigtighet. I det fallet måste ni ursäkta mig, min herre, sade D... Jag hade ingen id om att ni kände den unga frun. Jag betviflade till och med att hon var gift.,. men då ni känner henne och känner hennes man, så.-.. Ja, jag känner dem., Vi skola då med största grannlagerhet förtiga namnet. Mina herrar och damer! om Chateau-Renaud kommer eller icke, om han kommer ensam, eller i sällskap, om han vinner eller förlorar sitt vad... i alla händelser ber jag om den största hemlighet i hvad som rörer detta äfventyr., Hemligheten utlofvades med enhällig röst, icke just derföre att man hade någon djup känsla af konvenansen inom de sociala förhållandena, utan mera derföre att man var mycket hurgrig och längtade att få sätta sig till bords. Tack, tusen tack, min herre, sade Franchi, räckande sin hand åt D.,. Jag kan försäkra er, att ni handlat som en ädel menniska egnar och anstår.o Man inträdde i matsalen, der hvar och en