Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 3

blifvit nedsatte, derigenom att antalet af högre löner inom hvarje grad blifvit högst betydligt förJminskadt. Härtill kommer, att genom det nedsatta beloppet af 4:a klassens löner i kommendörTkaptensgraden, hafva äfven pensionerna för afskedsTtagande från denna grad blifvit mindre än tillTförene, hvilket troligen har till följd, att ingen Ikommendörkapten tager afsked förr än ban blir Ikommendör med lön. j I Minne det stora resultatet af den nya organisationen, eller erhållandet af 7 officerare mer än Iförut, befunnits vara så maktpåliggande att tillvägabringa, aldratelst då icke behofvet påkallar en sådan tillökning, hvilket bevisas derigenom, att vid stationerna icke stort antal officerare äro sysIselsatte af tjenstgöringen, och hvad sjökommenIderingar beträffar, så torde något skäl derför ej Ikunna framföras, då det är bekant att 47 å 18 Jofficerare äro kommenderade på en korvett. Hvad som med säkerhet kan sägas om den nya organisationen, är, att befälspersonalen, med ett enda undantag, icke derigenom tillskyndats någon fördel, utan tvertom. I Den enda nytta och verkliga fördel ifrågavarande l organisation medfört är, att en amiralsgrad blifvit Itillsatt, hvars innehafvare åtnjuter 5000 rdr i lön. I Den person, som till amiral med lön utnämnes, undfår sedermera, efter fyllda 65 år, vid afskeds Itagandet, den af Rikets Ständer på allmänna inI dragningsstaten beviljade amiralspensionen, 3000 Irdr samt af amiralitets krigsmanskassan (om han Itillhör denna kassa) 2000 rår eiler tillsammans 3000. Då kommendörkaptenerne Hjelm och KrusenstjerIna befordrades till kommendörer, blefvo de 4 äldste kommendörkaptenerne förbigångne. Af desse 4 ofI ficerare hade de 3:ne äldste tillhört f. d. armåns flotta och den 4:de f. d. örlogsflottan; hvarföre ett Isådant öde skulle drabba den sistnämnde, som tillI hört f.d. örlogsflottan och varit mera använd på segTlande örlogsfartyg än kommendör Hjelm, är svårt att inse; men att de trenne äldste kommendörkaptenerne, som varit vid f. d. armåns flotta, skulle blifva Iförbigångna, var påtagligt, just derföre att de tillI hört nämnde corps. Då skärgårdsflottan alltid kommer att utgöra ett af Sveriges hufvudförsvar, och då denna flotta ej på I många år, åtminstone icke under den tid konteramiralen Gyllengranat varlt chef för sjöförsvarsdeIpartementet, erhållit någon rigtigt ordnad exercis), hvarigenom så väl högre som lägre befälhafvare för Idensamma kunnat danas, så ock då de 3:ne äldste kommendörkaptenerne, vid alla kommenderingstillIfällen, visat sig vara skicklige befälhafvare vid ifrålgavarande flotta, samt dessutom äro bland de få Iqvarvarande, som äga krigserfarenhet, torde de kunna hafva billiga anspråk att, vid förslags uppgöranIde till befordran, icke, under djupaste fred, blifva förbigångna till kommendörer, i synnerhet då kommendörkaptenerne hafva samma tjenstgöring både till sjös och vid stationerna, som kommendörerne. Med afseende å den åberopade krigserfarenheten må nämnas, att den äldste blef, vid Sveaborgs öfI verlemnande till ryssarne, fången: återkommen till I Sverige efter freden 1809, gjorde han kampagnerna på däckade kanonslupar, samt erhöll i kriget emot Norge tapperhetsmedaljen. De tvenne andre gjorde 4808 års blodiga krig på skärgårdsflottan i åländska loch finska skärgårdarne, samt erhöllo begge tapperj hetsmedaljer. Under sistnämnde krig bevistade den äldste af dessa tvenne officerare ö bataljer: gjorde sedermera alla årens fälttåg på förutnämnde flotta och deltog 4813 med kanonslupar i belägringen af I Stettin, hvarest 2:ne träffningar föreföllo. Den yngste blef 4808 blesserad vid det tillfälle, då den kaInonslup han förde sprang i luften under bataljen i Grönvikssund. Följande året deltog han, kommenIderad på kanonslup, uti krigsoperationerna i WeIsterbotten, och blef under bataljen i Umeå elf svårt I blesserad. 48144 bevistade han, kommenderad på mörsarefartyg, belägringarne af Fredriksstad och Fredrikshall. Han har dessutom, under sin tjenstetid, omkring 20 år bestridt den mödosamma befattningen att vara informationsofficer vid krigsakademien loch under dessa år åtföljt de fleste exercisexpeditioner med sjökadetterna, samt varit chef å exercisI korvetter och kanonjollsbataljoner. De sednare åren har han varit och fortfar att vara ledamot i förvaltningen af sjöärendena. En sådan tillryggalagd tjenstebana, som den här i korthet sist anförde, torde ej många af nuvarande officerare vid flottan kunna förete, åtminstone icke de till kommendörer sednast befordrade; hvilka ej bevistat något krig. Fordom ansågs en officers största förtjenster bestå uti, att hafva gjort krig, bevistat bataljer, och framför allt, att derunder hafva blifvit blesserad; men efter den långvariga fred Sverige haft, anses krigsförtjenster numera för gammalmodiga, och hvarå icke något afseende bör göras. Detta torde äfven vara öfverensstämmande med den så fredligt sinnade Sjöministern, Konter-amiralen, friherre Gyllengranats tänkesätt, hvilken under 1808 och 1809 årens fälttåg .mot Ryssland icke deltog deruti, utan under dessa år qvarblef såsom midshipsman i Engelsk tjenst, dit han ingick 1807, då han var underlöjtnant vid f. d. armåeens flotta. Obegripligt synes det vara, att en officer kan få, och vill qvarstadna i en annan nations tjenst, då fäderneslandet har krig; men så var likväl förhållandet med dåvarande underlöjtnanten Gyllengranat. Bemälte underlöjtnant, som numera är Konteramiral, Statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet samt kommendör af Svärdsorden m. m., har hvarken i Svensk eller Engelsk tjenst bevistat någon batalj. Det är således lätt förklaradt, hvarföre Sjöministern, som icke har erfarenhet af hvilka ansträngningar det erfordras under drabbning, vid förslagers upprättande till befordran, icke fäster afseende på oflicerares krigsförtjenster, alltid förutsatt, att skicklighet för öfrigt är dermed förenad. Kommendörerna Hjelms och Krusenstjernas befordran grundar sig, efter all anledning, på det chefskap den sistnämnde hade å fregatten Eugenie, på en expedition åt Medelhafvet, och på hvilken fregatt Prins Oscar var embarkerad. Anledningen härtill är så mycket tillförlitligare, som sekonden på samma fregatt, hvilken då var den 46:te kaptenlöjtnanten, efter fregattens hemkomst, blef riddare af Svärdsorden, — en dekoration, som endast innehades af 9 bland de 10 äldste kaptenlöjtnanterna, och hvaraf 5 kaptener voro i saknad. Då kommendör-kapten Krusenstjerna skulle befordras, kunde kommendörkapten Hjelm, som stod nästframför honom i rullan, ej blifva förbigången, emedan han tillhört f. d. örlogsflottan samt varit Ordonnans-officer hos H. K. H. Kronprinsen Oscar. Denna befordran gifver ytterligare tillfälle till reflexioner. Genom Postoch Inrikes-Tidningen är det bekant, att fregatten Eugenie på förutnämnde expedition, under kryssning i Sundet, lade ombord på ett Norrskt kofferdiskepp, hvilket då förlorade bogsprötet, fock och stormasterna. Innan domstolen. som skulle anställa undersökning, huruvida che