Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 2

Som den domino, med. hvilken jag var i samtal, icke var just så särdeles qvick, skickade jag denne att intrigera en af mina vänner, hvaremot jag åter fattade de Franchis arm. Nå välj sade jag, har ni fått veta hvad ni ville veta? O, min Gud, ja! ni vet väl att man på maskerader säger ingenting annat än det, hvarom våra bekanta borde vara i okunnighet. ;Min stackars vän!, utbrast jag. Förlåt att jag kallar er så; men jag tycker attjag känner er alltsedan jag lärde känna er bror... Ni är olycklig... Är det icke så? — Hvad är det som gör er så bedröfvad? VÅb, ingenting, som lönar mödan att tala om. Jg märkte att han ville bevara sin hemlighet, och jag teg således. Vi gingo ett par, tre slag vid hvarandras sida. Jag var för min del ganska bknöjd, ty jag väntade ingen; men Louis gick med speJande ögon och betraktade hvarje domino, som passerade oss förbi. Hör på, sade jag, vet ni hvad ni borde göra?n Han spratt till, liksom hvarje menniska, den man rycker ur desz djupaste funderingar. Jag?... Nej!... Hvad var det nisade?... Förlåt Jag föreslår er en förströelse, hvaraf ni synes vara i stort behof. Hvad för en förströelse? oKom med mig och supera hes en vän. vÅb, för ingen del! — Jag skulle vara en alltför trumpen gäst. Bah! man kommer att prata tok, och det skall göra er munter. ,För resten är jag icke bjuden. pDet är ett misstag. Ni är bjuden. Det är alltför artigt af er vän. Men... om ljag får slippa .... Jag känner mig icke värdig.