Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 1

O, min Gud!s ropade han, ni vet, min herre att äfven de bittraste smärtor bortdomna mer tiden; och om ingen särskild händelse komme att gjuta gift i mitt bjertas sår, så skall de ännu blöda ganska mycket, men med tider hoppas jag att ett ärr skall växa deröfver Mottag imedlertid ännu eD gång min tacksägelse för er godhet, och bevilja mig då och då den lyckan att få komma hit och tala med er om Sullacaro., Med mycket nöje, svarade jag; men hvarföre skulle vi icke i denna stund kunna fortsätta ett samtal, hvilket för mig är lika angenämt som för er? — Se bär kommer min betjent och anmäler att frukosten är färdig. Gör mig det nöjet och ät nu en kottlett med mig, så få vi prata i all maklighet. Omöjligt, till min stora sakrad, Jag fick i går ett bref från sigillbevararen, som ber mig infinna mig i dag klockan toll på jussitieminister-byrån; och ni finner väl att jag, som blott är en liten nybegynnar-advokat, icke får låta en så förnäm man vänta på mig., Ack, det är säkert för att få språka om affären mellan Orlandini och Colonna, som hen låtit kalla er., . Jag förmodar det. Min bror skrifver att affären är afslutad. . Ja, och det högtidligen ändå, inför notarien och mären. Jag kan Ze er bestämda underrättelser derom, emedan jag såsom f.dder för Ortandini undertecknade kontraktet. oe Ja, min sann, nämner icke min bror i silt bref några ord derom. Hör påy fortfor han, i det han tog upp sitt ur, klockan fattas nåBra minuter i tolt. J:g måste således begifva mig direkte till herr sigillbevararen, och jag an då säga honom att min bror uppfyllt sitt öfte.n Ja, och det ganska samvetsgrannt, derom an jag försäkra er