——————— EEE VVE Derefier iakttogo båda parterna några ögonblicks tystnad. Nå väl, mina herrar,, yttrade mären; jag tyckte det var öfverenskommet att man skulle räcka hvarandra banden. s I följi af en instinktlik rörelse af vedervilja förde de båda fienderna sin högra hand bakom ryggen. Mären nedsteg utför trappan och gick att taga Colonnas hand bakom dennes rygg; derefter gick han att på samma sätt bakom Orlandinis rygg framleta dennes gömda hand, och efier rågot bemödande, hvarvid han hade mycket svårt att dölja ett leende, som ville krusa bans läppar, lyckades han slutligen att förena de båda bänderna. Notarien begagnade sig af ögonblicket; han steg upp cch läste, under det att mären stadigt sammanhöll de båda händerna, hvilka i början gjorde allt hvad de förmådde för att kunna åtskiljas, men som slutligen underkastade sig det bårda ödet att för en stund vara slutna i hvarandra: Inför oss, Giusseppe-Antonio Sarrol2, notarie oi Sullacaro, i provinsen Sartine, På byns stora torg, midt emot kyrkan, i pnärvaro af mären, faddrarna och hela befolkningen, Har emellan Gaetano-Orse Orlandi, kallad ,0 .landini, Och Marce-Vicenzie Colonn2, kallad Schioppane, Följande öfverenskommelse blifvit högtidligen stadfåstad: Att, räknadt från innevarande dag, den 4 Mars 18344, skall den emellan dem för tio år sedan öppet förklarade vendettan med ens och för alltid upphöra. Från denna dag och allt framgent skola de lefva tillsammans, såsom goda vänner och medbröder, såsom deras fäder lefds före den olyck