Aftonbladet – 28 januari 1848, sida 2

kläder; ty i början af Mars månad har man på Corsica redan långe brukat hvita underkläder. Han såg att jag betraktade honom med förundran. Ni beundrar min klädsel, sade han; diet är ett nytt bevis på att jag civiliserar migp. Ja, på min heder,, svarade jag, och jag tillstår att jag icke är litet förundrad att finna det man har så skickliga skräddare i Ajaccio. Deremot måtte väl jag i min sammetsdragt se ut som Jean de Paris vid sidan af er. Också förskrifver min kostym sig direkte från Humann,, sade han; ingenting mindre, min värde gäst. Som min bror och jag äro alldeles lika stora och lika växta, har han gjort mig den artigheten att skicka mig en fullstäåndig parisisk garderob, den jag aldrig, som ni väl kan begrip2, begagnar annat än vid högtidliga tillfällen, såsom när prefekten reser härigenom, när generalguvernören öfver åttiondesjette des partementet gör en tur här förbi, eller också när jag har den lyckan att hysa en gäst, sådan som ni, och då denna lycka dertill fören2s med en så högtidlig ceremoni som den, hvilken nu kommer att firas. Det var hos denne unge man en evig ironi, Jedd af ett öfverlägset förstånd; och denna ironi, ehuru den ständigt gjorde hans interloku ör ledsen, öfverskred doct aldrig gränsersa för det skicklig. Jag åtnöjde mig således med att buga, till tecken af tacksägelse, medan han, med alla mode:s försigtighetsreglor pådrog ett pir gula, fina, äkta boivinsbandskar. I denna drägt såg han verkligen ut som en äkta parisersprått. Imedlertid hade jag sjelf fullbordat min toilett. Klockan slog tre-qvart på tio. Se sån, sade Lucien, om ni vill bivista skådespelet, så tror jag att det är tid att nu begifva sig a; så vida ni icke heldre vill stanna