Aftonbladet – 28 januari 1848, sida 2

Ack, min Gud! sade han, deri ligger ingen hemlighet. Den förste bonde här i byn skulle kunna berätta er samma histor:a som jag nu berättat. Jag vill dock hoppas att min bror icke må hafva inför pariserboerna skrutit af detta privilegium, ty en sådan öppenbjertighet skulle icke tjena till annat än att göra honom uskrattad af karlarne cch skaffa damerna nervattackerp. Vid dessa ord steg han upp, önskade mig en god natt och g ck in i sitt rum. Ehuru jag var mycket trött, bade jag svårt att somna, och när jag en gång somnade, blef jag ånyo uppskakad ur sömnen. Jag återsåg oredigt i min dröm alla de personer, med hvilka jag under dagens lopp varit i beröring, men de utgjorde sins emellan ett mörkt och boptrassladt virrvarr. Först vid dagens annalkande insomnade jag i en god och verklig sömn, och vaknade icke förrän den stora girdsringklockans Jjud dånade i mina öron. Nu ryckte j:g på klocksträngen; ty min sensualistiska företrädare eller, rättare sagdt, egaren af rummet, hade drifvit sin lyx ända derhän att hafva en ringklocka, tvifvelsutan den enda som fanns i byn. Genast inställde sig Griffo, birande en skål med varmt vatten. Jag märkte att herr Louis de Franchi hade ganska väl inöfvat detta slags kammar:jenare. Lucien hade tvenne gånger frågat om jag var vaken, och tillagt att om jag icke skulle röra på mig till klockan half nio, skulle han komma in i mitt rum. Klockan var nu holf tio. Då dröjde det icke länge, förrän han inställde sig. Denna gång var han klädd som fransman, och icke allenzst som fransman, utan till och med som en elegant fransman. Han hade en svart lifrock, en brokig vest och hvita under