EN KORSIKANSK FAMILJ ALEXANDER DUMAS ). VI. Griffo kom oss till mötes; han hade stått och väntat. Innan hans husbonde hade yttrat ett enda ord till honom, nedstack han handen i fickan af dennes svarta sammetsjacka och drog upp fasanen. Han hade hört och igenkänt bössskottet. Madame de Franchi hade ännu icke lagt sig; men hon hade dock gått in i sin sängkammare, och tillsagt Griffo att han skulle be hennes son gå in till henne, innan han gick till sängs. Den unge mannen gjorde sig underrättnd om jag vidare behöfde något, och då jag på denna förbindliga fråga gaf ett nekande svar, bad han mig om tillåtelse att få gå in till sin mor Jag svarade i de artigaste ordalag att jag för denna afton afstod från hans angenäma sällskap, hvarefter vi åtskiljdes och jag gick upp i min kammare. Med ett visst högmod återsåg jag detta rum. Mina analogiska studier hade således icke bedragit mig, och jag var stolt öfver att hafva gissat till Louis karakter, liksom jag gissat till Luciens. Nu afklädde jag mig långsamt, och efter att i den blifvande advokatens bibliothek hafva tagit Les Orientales, af Victor Hugo, gick jag till sängs, nöjd med mig sjelf. Jag hade — väl för femtionde gången — genomläst Le few da Ciel, då jag hörde steg i trappan, hvilka helt sakta stannade utanför min dörr. Jag förmodade att det var min värd, som kom i afsigt att önska mig god natt, men som tvekade att öppna dörren, då han sanno— ?) Be ÅA. B. JA 18, 20 och 21,