Aftonbladet – 28 januari 1848, sida 1

likt fruktade att jag redan kunde hafva insomnat. Stig inl, ropade jag, i det jag lade min bok på nattduksbordet. Dörren öppnades, och det var verkligen Lucien, som inträdde. Hör på, sade han; sni måste ursäkta mig, min herre, att jag ännu en gång besvärar er, men då jag rätt tänker efter, tycker jag att jag varit så druwlig hela aftonen, att jag ej kan lägga mig, förrän jag bedt er om förlåtelse. Jag har således infunnit mig i afsigt att gifva er fullkomlig upprättelse; och om ni, som jag förmodar, har ännu en mängd frågor att göra mig, lemnar jag mig helt och hållet tll er disposition.n Tusen tack, svarade jag; men lingt ifrån att ni vägrat besvara mina frågor, har jag tvärtom, tack vare er stora beredvillighet, kommit under fund med nästan allt hvad jag önskade veta, och nu återstår blott en sak, som jag lofvat mig sjelf att icke fråga er om., ,Hvarföre det? Derföre att den fråga jag skulle kunna framställa verkligen vore allt för näsvis. Imedlerlid vill jag förbereda er på att niej må fresta mig, ty jag svarar icke för mig sjelf., Nå, i det fallet kan ni gerna låta den der återhållna frågan slippa lös; ty ingenting är förtretligare än en otillfredsställd nyfikenhet. Den måste naturligtvis väcka vissa förmodanden, och bland tre förmodanden finnas alltid två som äro mera menliga för deras föremål, in sjelfva sanningen skulle vara., Lugna er, hr de Franchi; de slutsatser J2g kan göra om er, och som för er äro aldra menigast, inskränka sig helt enkelt till den tron, utt ni är trollkarl Den unga mannen brast i skratt. Tusan dj—r)! utropade han. Ni gör mig vida mera nyfiken än ni sjelf är. Talal..!