fars och min mors karbiner, nemligen den 24 September 4849, klockan elfva på förmiddagen. Ja, verkligen, jag erinrar mig den der inskriptionen, hvarpå jag ej hann begära någon förklaring af er, ty i samma ögonblick som jag läste den, måsie vi gå ned för att spisa. Jag vill således nu uppfylla er önskan. Förklaringen lyder sålunda: År 1849 återstod af famijen Giudice icke mer äh tvenne bröder; af familjen Franchi deremot endast min far, som hade gift sig med sin kusin. Tre månader efter detta giftermål beslöto Giudicern2 att i ett enda slag göra slut på Franchiska familjen. Den ene af bröderna lade sig i försåt för min far, som. skulle återvända från Sartine, medan den andre, begagnande sig af bans frånvaro, skulle belägra mina föräldrars hus. Saken företogs enligt den uppgjorda planen, men slutades helt olika mot hvad angriparne hade beräknat. Min far, som blifvit underrättad om allt, var på sin vakt; min mor, som äfvenledes fått veta af allisammans, församlade sina herdar, så act i den stund, det dubbla anfallet gjordes, voro båda två i försvarstillstånd, min far på berget, min mor inne i sin egen kammare. Efter fem minuters strid stupade de båda bröderna Giudice, den ene skjuten af min far, den andre af min mor. När min far såg sin fiende falla, drog han upp sitt ur: det visade på elfva. Då min mor såg sin motståndare falla, vände hon sig om-och blickade på pendylen — klockan var elfva. Alt hade sluats på en och samma minut; det återstod nu ingen Giudice, hela sligten var utrotad. — Den segrande familjen de Franchi förblef från den dagen i lugn; och som den ärofullt uppfyllt sitt värf under fyra århundraden, blandade den sig numera icke uti någon tvist. Men min far lät gravera datum af denna besynnerliga händelse På stocken af hvardera karbinen, hvarmed de afgörande skotten blifvit lossade, och hängde