Aftonbladet – 27 januari 1848, sida 1

EN KORSIKANSK FAMILJ, ALEXANDER DUMAS ). Min sann är icke detta ett par riktigt korsikanska hundar, ropade jag, skrattande af hbjertans grund. Men jag tycker att Diamanto, i likhet med alla blygsamma bjertan, undandrager sig allt beröm. Allt sedan vårt samtal började vända sig omkring honom, har han icke varit synlig Åb, sade Lucien, åt icke det ofoa-er jag vet hvar han är., ; Hvar är han då, om jag får fråga.n Han är vid mucchion.n Jag var färdig alt våga ännu en fråga, med fara att alldeles uttrötta min följeslagare, då ett hundtjut bördes, så bedröfligt, så klagande och så utbållande, att jag stannade tvärt, i det jag lade handen på den unge mannens arm. Hvad är det?. frågade jag häpen. Ingenting annat än Diamanto, som g åter. -Och hvem gråter han ? Sin fordna husbonde. Tror ni då att hundarna äro som menniskorna, att de kunna glömma dem, af hvilka de varit älskade och omhuldade? Ack, jag förstår utropade jag. Diamanto lät nu höra ett nytt, ännu mera utbållet tjut, ännu mera sorgligt och klagande än det förra. Jay fortfor jag; bans husbonde har blifvit dödad, som ni berättat mig, och troligen nalkas vi nu stället, der mordet skedde? Alldeles. Och Diamanto har lemnat oss, för att springa fram till sin fordna herres mucchio. Mucchio betyder siledes detsamma som graf?p ) Se A. B. JM 18 och 20.