Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

EN KORSIKANSK PAMILJ, ALEXANDER DUMAS. Der är tre: låtom oss gå i ordning. — Förs: och främst hänger, ofvanför bu:vudgärden af min säng, en ensam dolk med bredt blad och hvars fäste utgör ett sigill Ja, den har jag rätt på. — Nå väl?s Det är Ssmpieros dolk. Gamle Sampiero, Vaninas mördare? Icke hennes mördare, men hennes baneman., Det måtte väl vara ett och detsamma.n Måhända i den öfriga verld:n; men icke på Korsika.n s Och den der minnesvärda dolken. ..Botrakta den. Den bär S.moieros vapen, utom den fransyska Lljan — den fattas ännu. Ni vet, att Sampie:o icke hade rättighet att i sin vape.sköll insitta den fransyska liljan, förrän efter segren vid Perpignan. Nej, den omständighsten var mig ckänd. Men säg mig nu, om ni behagar, buru detta vapen kommit i edra hinder?) Ah, den dolken bar tillhört vår familj under mer än trenne sckel. Den blef af Sampiero sjelf gifrena åt en af mina förfäder, Napolean de Franchi Och vid hvad tillfälle? ... vet ni det?) Ja; Sarapero och min stamader föllo i ett af genuesarne utagdt försåt och försvarade sig som lejoa, Sampieros kask 1283; ade och en tesisk rytiare jassade dervid på att-höja sin lubba öfver hans hufvud, i mening atl Zilva körom dråpslaget, då min stamfader lyckade: koma emellan och insiicka sin dolk molan I fogningarna af genuesaren3 håimisk. Ryttaren, son kände sig sirad, eporrade sin häst och saite — I FE mm AA LK I