Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

kostym. Det: vill söga en svart sammetsjacka med runda skört, byxor af samma sort och läIderdamz2skor. Af sin förra kostym hxde han ej behållit mer än skinnbiltet och kartuschen. Han fann mg sysselsatt med att berakta tvenne karbiner, hängande midt emot hvarandra, och begge två försedda med detta datum, inkrusteradt på sjelfva stocken: d. 14 September 1849, kl. 44 på förmiddagen. Och de här kizrbinerna? Hatva äfven de nigon historisk betydelse?, Ja, för oss åtminstone, sverade han; den ena är min firs och den andra min mors — Han hejdade sig. ; . Den ena är er fars) upprefade jag, och den andra?ssl3 7 Den andra är Min mors, återtog han skrattande. sLåtom 0ss dock gå ned; jag vet att min mor väntar Oss, Och nu gick han före miz, för alt visa vär 5en, gilvande mig en att följa efter. Jag bekönner att mina tankar under nedgåendet voro sysselsatte med denna sista mening af Lucien: detta är min mors karbin. Jag förenleldes häraf att Betrakta fru de Franchi med vida mer uppmärksamhet, än jag vid vårt första sammasträffande hade egnat irenne. 6 Hennes son gick, så snart han kom in i matalen, fram till henre cch kysste vördnadsfullt iennes hand, och bon upptog denna hyllring ned en droltnings värdighet. A Förlåt mig, min mor, sade Lucien; jag ruktar all jag litit er vänta alltför Jänge. I alla hänseenden är det mitt fel, min fru, nföll jag, bugande mig för värdinnan. yHerr ucien har visat mig saker, så besynnerligs, ut jag uppehållit honom med mina nyfikpa rågor.n : . Lugna er, min herra2 sade hon, jag har