Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

jaf i fyrsprång, förande med sig Nap leon de Franchis dolk, hvilken var så djupt instött j såret, alt den sårade icke sj-1f förmådde utrycka den. Då min stamfader satte ett högt värde på denna dolk ceh yttrade sin ledsnad öfver att hafva förlorat den, skänkte Sampiero honom sip. Napoleon förlorade ingenting derpå, ty denna är af spansk fabrikation, som pni väl kan se, och den genomtränger tvenne på barandra lagda femfrancs-stycken. Får jag försöka det? Mycket gerna. Jag lade tvenne femfrancs-stycken på hvarandra på golfvet och stötte till, ett raskt och modigt tag, med dolken. Då jag upplyfte denamm2, sutto de båda guldmynten fast vid udden och voro helt och kållet geromstuckna. Välan!s sade jag då; man kan ej betvifla det ju denna dolk tillhört Sampiero. Hvad som dock väcker min förundran är att han, som egder ett sådant vapen, btj-nade sig af ettsnöre, för att döda sin hustru.n Han hade icke mer denna dolt, seden hav skänkt den åt min samfader,, svarade Lucer. Det är rätt. S.mpiero var öfrer sextio år gammal, Bör van återvände från Konstantinspel till Ax, för utt gifva verlden den stera lexan, alt det ej är 1vinnornas sak att blanda sig i stalsaffårer. Jag bugade mig, till tecken af bifall, och gck att hänga dulien på sin gamla, vanliga plats. Och nun, yttrade jag till Lucien, som foator att kläda sg, nu sitter Sampieros dolk gankå rkvugt pc SM spik; Bom oss nu gå til 1 got annat Ni ser tvenze prirätter sitta brelvid hvarndrax Ja, Paoii och Napoleon. Nä väl, bredvid Peolis porlrätt här ger en värja. aDen ser jag nog) pDet är hars.)