0 ME RR VV NOV SRV SVRR sation endast betryggar en aflägsen eröfring. Fransyska arme-budgeten för 4847, var, förelagd kamrarna: 302,584,457 francs. Det är ungefär 80 mill. thaler, som jag uppgaf; och stående armåen 340,000 man; den preussiska för samma år: 25,770,502 thaler och armöen 120,000. Året frut voro utgifterna 24,604,000. Jag sade i min artikel 24 millioner. Jag föreställer mig att jag nu har nöjaktigt besvarat min åtgärd rörande amerikanska budgeten, samt att jag vid dess jemförelse med den preussiska och fransyska förfarit så opartiskt, att jag gått emot den saks fördel, jag försvarar. Deremot går jag att erkänna det betydliga misstag, jag begått uti en not, genom att angifva en stor summa, betalad af förbundsstaterna för milisens öfning. Jag har här blifvit vilseförd af oriktiga uppgifter, och gör denna bekännelse med all den ledsnad, en hvar bör känna öfver ett offentligt meddelande, som saknar grund. Jag ansåg det icke otroligt, att en milis af nära två millioner (den är nu öfver 4,800,000) skulle, då den till öfningar sammandrogs, hafva någon ersättning derför af staten. Men A. B. har häruti alldeles rätt. Uti Förenta staternas författningssamling, från republikens början, der jag eftersett förhållandet, finnes ingen sådan ersättning omnämnd. Jag har således häruti baft orätt, äfvensom uti den härpå grundade jemförelseberäkning med svenska beväringens öfning. Att likväl dessa milisens obetalade öfningar just derigenom äro en vida större börda, än om de betalades af unionens eller af de särskilda staternas budget, är uppenbart. Hvarje milisman skall, såsom ÅA. B. omnämner, inställa sig tvenne gånger om året, två dagar för hvarje gång, försedd med gevär och bajonett (eller refila), bandler, patronkök, med 24 skarpa patroner, samt rensel; och underhålla sig på sin egen bekostnad. Inställer han sig icke, pliktar han en half dollar för dagen eller gången (jag vet icke hvilketdera). Vid mönstring hvarje år eflerses alt vapen och utrusining äro i behörigt skick. Staten besörjer att vapen finnas alt mot betalning tillgå. Ått detta är en förträfflig sak, derom är ingen fråga; men hvilken vida större börda för landet, att lägga dessa utgifter på den enskilde medborgaren, än att låta statskassan betala dem? Det är troligen sammanräknandet och uppskattningen i penningar af detta dryga onus, som föranledt den oriktiga uppgiften om kostnaden för milisens öfning. Gällde en sådan författning hos oss, rörande beväringskostnadens läggande på beväringsmännen sjelfve, skulle visserligen icke regeringen behöfva begära en skilling till beväriogens öfning. Tviflar någon på denna bördas större tyngd, så må han fråga bondeståndet, som vid hvarje riksdag söker få aflyfta så många onera som möjligt från sig, för att lägga dem på bevillningen. Fråga bondeståndet, om det skulle vilja åtaga sig en tjugusju-årig beväringspligt, äfven blott med fyra dagars årlig öfning, utan ersättning för underhåll, sjelf kläda sig och bekosta sina vapen? Lemnades bondeståndet fritt val, tror jag att det hellre skulle vilja fördubbla hela stående armeåen. Man besinne, att man hos oss varit så nogräknad uti att fördela beväringskostnaden på det allmänna, att beväringskarlen får, utom sitt underhåll, ersättning, icke blott för skor och strumpor, utan för sjelfva skjortan, som han under öfningen sliter: — ännu en gång, saken vore förträfflig, att lägga all denna kostnad på beväringen, men hos oss är den näppeligen tänkbar. Vill likväl Å. B. använda sin inflytelse, för att bereda någon större benägenhet hos bondeståndet att åtaga sig en utsträcktare beväringsöfning, så vore detta en stor förtjenst om fäderneslandet. Låtom oss räkna: 4 gånger 2Z gör 428 öfningsdagar. K. M. har, i sin nuvarande proposition, endast föreslagit 34 dagar, till utsträckning af. beväringens öfning. Det är icke fjerdedelen af den öfningstid, som är så förträfflig i Amerika! Må man icke invända, att Amerika har denna beväringsöfning, i stället för alla andra militärkostnader, ty det har, såsom jag ofvanför visat, ändå en årlig utgift af 435,760,000 D., eller nära fyratio millioner rdr sv. bko för sitt land och sjöförsvar. Jag har icke anfört detta för att ursäkta min felaktiga uppgift, som i alla fall står för min räkning, men för att ådagalägga beväringsbördans tyngd i Amerika, som A. B. hade bordt medgifva, i stället att framställa den så, som vore den ingen. A. B. har anmärkt, att jag, vid jemförelsen mellan kostnaden för krigsskolan i Westpoint med den vid Carlberg, icke upptagit den pensionsafgift, föräldrar betala. Då jag endast nämnde om hvad en kadett kostade staten, hade jeg väl icke häruti orätt, men jag medgifver, att om man vill beräkna hela kostnaden, bör äfven detta upptagas. I Sverge är krigsakademien att anse som endast en uppfoslringshjelp för föräldrar, emedan man hos oss icke har brist på unge män som vilja egna sig åt militärståndet. I Amerika deremot, der denna brist är kännbar, måste staten öfvertaga hela kostnaden. A. B. anser hela den jemförelse, jag gjort mellan de amerikanska och europeiska försvarskostnaderna, i alla fall ingenting bevisa, emedan landets hufvudsakliga försvarsstyrka består af milisen. Ja, om den begagnades. Men huru sker detta? Den lilla reguliera armeen ligger under fredstid, med undantag af artilleriet, fördelad i den stora mängden skansar utmed den stora vestra gränsen. Uppstår ett krig, så har man i sednare tider alltmera vunnit erfarephet af, att det är bättre att begagna systemet af på viss lid tjenande frivillige, hvilka då hafva samma sold och fördelar, som den reguliera armeen. Sedan man, under närvarande krig, till så stor utsträckning begagnat detta system, och detta system: ensamt, är det icke sannolikt, att man vid ett framtida alfvarligt krig återgår till milisens uppkallande. Den kommer sannolikt endast att anlitas vid inre oroligheters stillande, och är; såsom all medborgaremilis, nationalgarde, eller hvad den må kallas, en förträfllig inrättning, dels till delta ändamål, dels för att insättas i en stående -armås cadrer för latt tre-, fyreller: femdubbla dennas styrka, om den är så organiserad. Förenta staterna komma troligen, såsom en stor verldshandelsstat, att alltmera följa sin forntida förebilds Carthagos föredöme, och låta så väl sitt försvar som sina .eröfringar, hvilka ligga i denna unga demokratiska stats natur, besörjas af anvärfda frivillige, till icke ringa del utländningar, hvilka man betalar väl, och hvartill man har råd, samt hvilka man efter vunnen fred afskedar. Detta system går an i ett land, der man icke har fruktade fiender, utan skyddas på ena sidan af verldshafyet, på den andra af. ouppodlade länder, hvilkas nomadstammar man kufvar, hbyfsar eller undanskjuter; men hvilket system vore orimligt i länder, der mäktiga grannar stå med dragna svärd. Mera härom i nästa artikel ). ) I en not torde mig tillåtas att tala om ett ämne, som A. B. bevärdigat med vida mera uppmärksamhet, än det förtjenar, nemligen min egen ringa person. För dylikt är jag icke och blir aldrig känslig, så mycket mindre som jag -har den inrotade fördomen, att uti hvad jag läser, blott se ER