Hvad hr öfverstelöjtnanten yttrat, i anled-? ning af den förskräckelse, som kommit öfver! hertigen af Wellington på gamla dagar för en invasion af fransmännen m. m., är ett litet ser-la skildt rätt intressant kapitel, som vi äfven tor-lt de kunna belysa med några materialier. Enlc anmärkning bör här göras i förbigående vid brl! öfverstelöjnantens taktik, nemligen att han, förl! att komma på sidan om hufvudfrågan, oftal framhåller vissa allmänt kända och obestridda! satser och axiomer, på det viset som om hela ; fördelen deraf skulle uteslutande tillfalla detl; system han förfäktar. Djupsinniga anmärknin-: gar af denna art äro t. ex: att en öfvad trupplc är mera att lita på för fälttjensten än en oöf-l vad, att en soldat, som varit i många bataljer,! håller bättre stånd emot fiendens eld, d. v. s., ; utan att fly, än den som aldrig sett krutröken i och dylikt. Detta är visserligen ett sinnrikt; påhitt, hvilket liknar den mannens, som, närl, ban blef utbjuden på duell, och det ickel. fanns annat vapen än en gammal hirschföngare att tillgå på stället, yttrade: det skall nog gå för sig ändå; jag tar klingan och du tar baljan och segren står i Guds hand. Så ungefär går hr öfverstelöjtn. tillväga vid uppställningen af stridsfrågorna i detta ämne, men vi måste protestera emot detta sätt att göra sig ensam till herre på täppan. Slutligen ha vi äfven ansett oss böra i förbigående bemärka den särskilda gentilless emot Aftonbladets Red., hvarmed hr öfverstelöjtnanten begynner hela sin artikelsvit, förmodligen i ändamål att göra oss så mycket beredvilligare för bans anhållan att få sitt långa opus infördt i tidningen. Vi mena härmed hr öfv. löjtnantens yttrande, att han ,icke har skäl att beklaga sig för den tonart, som blifvit använd emot honom i Aftonbladet, enär ban ej kan hafva anspråk, att vid en strid med honom något undantag skulle göras; men att han icke svarar på samma sätt, dels af smak för ett annat skrifsätt, dels emedan ändamålet icke är att dyfla emot en enskild personn, 0. s. v. Meningen med detta yttrande kan icke vara annan, än att söka stilla sin egen ,tonart, i en fördelaktig dager, och detta såsom motsatts till Aftonbladets. Vi öfverlemna åt läsaren att afgöra, till hvilken tonart en sådan förklaring i och för sig sjelfl skall räknas; men om den mention honorable, som hr öfv. löjtnanten derigenom täckts gifval! sig sjelf på vår bekostnad, hade skolat antagas, hade det ej varit ur vägen att framdraga något : bevis på att Aftonbladet i sina förra artiklar begagnat någon tonart, stridande mot konvenans eller anständigt skrifsätt. Månne ett sådant fel möjligen kan ligga deruti, att vi på ett par ställen tillåtit oss tilltala vår motståndare med uttrycket: bäste herr öfverstelöjtnantb? Ett godt! skämt, äfvensom satiren, hafva hittills ej varit! förvista från den goda tonen, då de ej sänka! sig till låghet i uttryck eller syftning, och vil! bestrida att någon skymt härtill finnes i våral artiklar. Men man får icke heller glömma bort ! hvad som utgjorde afsigten med hela hr öfversteI löjtnanten Hazelii opåkallade uppträdande i denna fråga, hvarigenom han sjelf framkallat en polemik derom. Det var, att med hela anspråket af lärdomsapparatens nimbus och yrkesmannens afgörande öfverlägsenhet, som behandlar de annorlunda tänkande nära nog såsom idioter, under skenet af att vilja upplysa, framträda med uppgifter, som inför allmänna tänkesättet skulle med ens tillintetgöra all vidare fråga om möjligheten att ordna en af de vigtigaste bland samhäll!sangelägenheterna på en annan hufvudgrund än den nuvarande. För att kunna åstadkomma det härtill nödvändiga intryck på opinionen tillverkas, med eller utan afsigt, det kan vara likgiltigt för hufvudsaken, de kolossala summorna, angående kostnaderna för det Amerikanska försvarsverket och milissystemet, af hvilka den största summan, de förmenta tjugufem millionerna dollars årligen , aldrig existerat, och den andra endast kunde erhållas genom en helt och hållet skef uppställning. Om också nyssnämnde 23 millioner tillkommit af idel välmening hos hr öfverstelöjtnanten för att dermed gagna hvad han anser för den goda saken,, så står det fast, frågan må vändas huru som helst, att en sådan uppgilt, använd i ett sådant ändamål, är det mest oförlåtliga, som en man i hans ställning vid det tillfället kunde låta falla sig till last, och att den som gjort sig skyldig till-ett sådant misstag, icke bör sätta sig på alltför höga hästar i afseende pr tonarten, huru aktningsvärd han li öfrigt må vara. Det är åtminstone begripligt, att om vi icke hade råkat att den gången hafva bättre reda på saken än hr öfverstelöjtnanten, och om vi ej genast anmärkt, att han hade Ihuggit yxan i sten, hvilket uttryck, iparenthes sagdt, väl ej måste utvisa någon opassande tonlart angående ett så oerhördt misstag, hade ganska troligt ingenting mindre blifvit följden, Jän att en af de vigtigaste och för nationen mest maktpåliggande samhällsfrågor blifvit ytIterligare för en lång tid undanskjuten, då alla, som äro intresserade emot reformen, icke hade Junderlåtit att åberopa en så studerad mans vitsord om fruktlösheten att med hopp cm framgång ens försöka någon reform i det nuvarande militärväsendet. Må ingen tro, att vi derföre -Ipå minsta sätt hyse någon Oovänlig sinnesstämning mot hr öfverstelöjtnanten i öfrigt, eller att vårt syftemål varit att få dyflav med honom; det är blott saken som uppkallat oss, Toch tvertom hafva vi stor anledning att vara tacksamme för det han gifvit oss tillfälle till vår framställning genom ett så eklatant förfarande å sin sida, att det utan tvifvel icke så Isnart faller i glömska. OM STÅENDE HÄRAR OCH MILISER. Svar af J. 4. Hazelius. (Slut fr. 4 19). TREDJE ARTIKELN. Förenta Staternas arme-budget, jemnförd med den preussiska och den fransyska. -— mp 2 VR