Aftonbladet – 24 januari 1848, sida 3

Jag hoppas det; han har åtminstone gifvit 0s3 detta löfte.n I alla fall är det ju ingenting som hindrar er, min herre att fara och göra er bror ett besök.n Jag?... nej, jag lemnar aldrig Korsika.n I den tonvigt, hvarmed detta svar uttalades, jåg denna kärlek till fåderneslandet, som med ett slags förakt betrsktar-hela den öfriga verlden. Jag kunde ej afhålla mig från att småle. Detta förefaller er besynnerligt,, yttrade han, likaledes småleende. -Ni undrar på att man ej vill öfvergifva ett så uselt land, som vårt år. — Dock — hvad vill man göra? — Jag är ett slags alster af denna Ö, liksom den gröna eken och rosenlazern här. — Jag måste inandas denna atmosfer, genomdränkt af ångorna från hafvet och utdunstniugarna från bergen; jag måste ha mina strömmar att öfvervada, mina klippor att öfverklättra, mina skogar . att genomströfva. Jag måste, med ett ord, ba friheat. Om jag förflyttades till en stad, tycker jag at jag skulle dö Men huru kan det förefian:s en så stor moralisk skillnad mellan er och er bror? Med en så stor fysisk likhet, skulle ni tillägga, om ni kände honom.p Herrarna äro då mycket lika ?x Ja, till den grad, att när vi voro barn, nödgades våra föräldrar sätta ett märke på våra kläder, för att känna Oss åtskiljs.n Och när ni blefvo stora ? frågade jag: Uader vår uppväxt medförde våra olika vanor en stor olikhet i vår hy; det var alltsammacs. Min bror, som alltid satt inne, lutad öfver sina böcker och ritningar, blef blekare, medan jag, som ständigt var ute, ständigt sprang öfver berg och backar, blef allt brunare: och brunare.s . Jag hoppasp, yttrade jag, att ni sätter mig i Viälle att bedömma denna skillnad, i det pi