År 4841 var j 2g trettiosex och ett halft år gammal och kallade mig ännu en ung mar. Om hon tar emot en ung man! upprepade vägvisaren. oNå, men hvad skulle det göra till saken, antingen herrn är ung eller gammal ?, Jag såg att jag icke kunde göra mig förstådd, derföre använde jag följande frågningsmethod: Hur gammal är madame Savilia ?n Fyratio år, ungefär. Jasi,, utbrast jag, såsom svar på mina egna tankar. Ogk hon har vil barn, kan jag tro? Två sönets präktiga ynglingar. Får jag se dem? Ni får se den af dem, som ör hemma hos modren.n Och den andra? Den andra är i Paris.n Hur gamla äro de?p Tjuguett årn. Bida två ? De äro tvillingar. . Och åt hvilka yrken egna de sig? Den, som är i Paris, skall bli advokat. Och den andra? Den andra skall bli korsikanir2. Ja sån, s2de jag, som fann svaret mägta karakteristiskt, ehuru det gafs med den aldra naturligaste ton i verlden. Nå väl; vifara då till madame Savilia de Franchi. Och vi satte oss åter i rörelse. Tio minauter derefter voro vi inne i. byn. Då märkte jag något, som jag ej kunnat varseblifva från höjden af berget, nemligen att hvartenda hus var befästadt, på samma sätt som fru 1e Franchis; visst icks med skottskärnmrer, ty de23 egares fattigdom tillät dem väl icke att anDringa denna fästningslyx, utan helt ritt och lätt med tvärbjelkar, hvarmed man hade förelt det inre af fönsteröppningarne, i det man ikväl sparat nog stora hål, för att lita en jösspipa tränga igenom. Andra fönster voro