FN sen nn —L Ajaccio till Bastia med en börs full af guld mynt, hängande vid sadelknappen, och ni skal sålunda kunna resa öfver hela ön, utan att löp: den ringaste fara; men res icke från Occavs till Levaco, i fall ni har en fiende som bal förklarat er la vendetta, ty jag ansvarar icke för ert lif under tillryggaläggandet af dess: tvenne mil. . Jag var således, som redan nämndt är, på Korsika i början af Mars månad. Jag hade rest ensam dit, ty Jadin hade qvarstannat i Rom. Kommen från ön Elba, hade jag landstjgit i Bastia. Jag hade besökt Corte och Ajaccio och var för närvarande stadd på resa genom provinsen Sartene. En häst hade jag köpt mig för det ofvannämnda priset. Den dagen reste jag från Sartene till Sullscaro. Afståndet var kort: tio mil, på sin höjd, i anseende till några afvågar och en svängning kring den förnämsta bergskedjan, som här bildar öns högsta punkt, och som man miste sringfara. Också hade jag skaffat mig en vägvisare, för att ej fara Vilse i skogssnåren. Mot klockan: fem På eftermiddagen anlände vi till spetsen af den backe, som på en gång oeherrskar Olmeto och Sullacaro. Der stanfade vi ett ögonblick. Hvar önskar ers herrlighet att bo?p frågade Vägvisaren. Jag kastade ögonen På byn, hvars gator min olick kunde öfverskåda, och som jag fann nätan öde. Endast några ensamma qvinnor synes här och der på 8atorna, och dessa gingo ned brådskande steg och blickade med skyggret omkring sig. Un. om jag, i anledning af den härstädes öfver ilt rådande gästfriheten, hvarom jag redan har ämnt, hade att välja mellan hundra eller undratjugu bur, hvaraf byn utgöres, sökte jag ned ögonen den boning, som syntes erbjuda nig den största beqvämligheten, och jag stan