Aftonbladet – 22 januari 1848, sida 1

bon, och bekymren er icke om mig Annouschka och jag skölå, med värdens tillåtelse, vänta vid kakelugnen, tills stormenhar gått öfver.n : Grezgoire wille stiga upp, för att sätta fram stolar vid kakelugnen; men antingen han nu var alldeles full eller något sömngifvande medel var uppblandadt i bränvinet, föll han ned på sin stol, under fåfängt försök att framstamma en ursäkt. Det är bra! det är bral, sade Vaninka, psitten stilla och oroen er ej! Dricken, mina vänner! dricken! Gästerna begagnade sig af tillåtelsen, och hvar och en sväljde. med bögärlighet bägarens ionehåll, som sted framför honom. Knappt hade Gråezoire tömt sin, förrän han nedföll på bordet. SR Godt,, sade Vaninka till sin följeslagerska, medlet gör sin verkan. Men Bvad är er afsigt?, frågade Annouschka. Du skall straxt få se. 4 Det dröjde ej länge, förrän de båda mougikerne följde värdens exempel och -föllo, den ene bredvid den andre: Ivan kämpade längst Lot sömnen och försökte att sjunga en supvisa; men snart ville ej hans tunga lyda honom, Hans ögon tillslöto sig emot hans vilja, och så föll äfven han, utan sans, bredvidsina kamrater. Genast steg Vaninka uppy fästade en lågande blick på de sofvande; men änmiju osäker om deras ögon kunde förråda henne, ropade hon den ene efter den andre vid namm, dock utan att någon svarade. Då slog hon pladt ibop händerna och såde: nu är stunden innel och gick bört i andra ändan af rummet, tog der ett fing halm och lade dena i ena hörnet, gjorde sammaledes i de tre andra, tog sedan en brand ur kakelugnen och tände eld på stugans alla fyra hörn. i pHvad gör ni? utropade förskräckt Annouschke, i det hon sökte att hejda henne. 7 Jag bagrafver vår hemlighet under askar svarade Vaninka. a Men mina bror! min stackars bäbr! utbrast den unga flickan.